Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Debattinlägg: ”Varför välkomnas ständigt de företrädare som tillämpar och sprider våld, hat och antisemitism?"

Inför höstens Davis Cup-match behöver man inte ta Israels parti, men man måste stå på samma sida som svenska judar, enskilda israeler och demokratin. Det skriver Adam Danieli, viceordförande för Fria Moderata Studentförbundet, och Marcus Björk, ordförande för Studentföreningen Ateneum.

Sverige–Kina i Karlstad. Det är svårt att tro att vänstern hade varit lika engagerad som när det gäller Israel om Kuba, Kina eller Vitryssland hade spelat en landskamp i Sverige, trots att kritik mot dessa länder är starkt befogad, skriver artikelförfattarna.Bild: FREDRIK KARLSSON
Den politik som Israel för förtjänar kritik på en rad punkter, och att som Nils Littorin, ordförande i Kommunistiska partiets Malmöavdelning, fredligt visa sitt missnöje är ett positivt steg för en företrädare för ett parti som säger sig vilja omstöpa samhället med revolutionära metoder (Aktuella frågor 6/8).
Men avståndstagandet från våld lyste med sin frånvaro hos alla kommunistiska aktörer i samband med protesterna mot Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel 2009, protester som Nils Littorin också deltog i.
Littorin tycks inte förstå varför hat mot judar ständigt är närvarande i den breda rörelse av fredlig kritik som han säger sig företräda. Hans argumentation är symtomatisk på tre punkter. Den visar på vänsterns tendens att alliera sig med dem som sprider hat mot judar, en oförmåga att skilja på antisemitism och Israelkritik samt en bedövande tystnad från alla etablerade vänsterpartier när det gäller problemen med antisemitism i samhället.
I sin iver att föra fram kritik mot Israels politik tycks många vänsterorganisationer ta vem som helst i hand. Min fiendes fiende är min vän, är den princip som gäller. Kommunistiska partiet stödjer både Hizbollah och Hamas, som knappast kan ses som fredliga organisationer, och demonstrationen år 2009 innehöll en rad extremistiska inslag. Om det nu finns en bred fredlig rörelse som inte bygger på våld, hat och antisemitism – varför välkomnas ständigt de företrädare som tillämpar och sprider det?
Littorin är engagerad i Israel-Palestinakonflikten. När kritik riktas mot antisemitismen, hatet och hoten som gör att en tennismatch i en officiell tävling flyttas från en del av Sverige till en annan, då byter han ämne och redogör för Israels politik. Han ansluter sig därmed till en lång tradition där staten Israels handlingar och antisemitismen i Sverige behandlas som samma fråga.
Judiska företrädare, internationella organisationer och svenska myndigheter har under lång tid larmat om ett växande hat mot judar som minoritet i Skåne, och det skulle vara klädsamt om partier på vänsterkanten för en gångs skull inte blandar ihop det med den politik Israel för.
Det är svårt att tro att svensk vänster hade varit lika engagerad om Kuba, Kina eller Vitryssland hade spelat en landskamp i Sverige, trots att kritik mot de regimer som styr dessa länder är starkt befogad.
Det som driver motståndet mot Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel i september är antisemitiska krafter, under en tunn fernissa av politisk kritik. Oviljan att ta i problemet med antisemitism i de egna leden är alltjämt solid från den politiska vänsterns företrädare, både i Skåne och nationellt.
”Man måste välja sida, man måste ta parti”, sjöngs det om en tennismatch år 1975. Inför höstens match behöver man inte ta Israels parti, men man måste ställa sig på samma sida som svenska judar, enskilda israeler och demokratin.

Adam Danieli

Marcus Björk

Adam Danieli är viceordförande i Fria Moderata Studentförbundet.
Marcus Björk är ordförande i Studentföreningen Ateneum
Gå till toppen