Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

David Ahlin: "Elever som förstörde hade vant sig vid att det inte blev några konsekvenser."

Bild: Erik Nylund
När Hamid Zafar återvänder till Sjumilaskolan i Göteborgsförorten Biskopsgården, 25 år efter att han själv gick där som elev, är det som nytillträdd rektor.
Området har just skakats av skjutningar, till och med på skolgården. Inne på skolan var det bråk i korridorerna. Skadegörelse var vanlig. Böcker som lånats på biblioteket lämnades ofta inte tillbaka. Skolinspektionen, som besökte skolan samma höst, beskrev en lektion där lärare och elever hade gått in och ut ur klassrummet vid 26 tillfällen. Ljudnivån var hög och jargongen rå. Vissa elever kallade varandra för motherfucker, hora och bitch.
I sitt sommarprat i P1 (8/7) beskriver Hamid Zafar hur det saknades en kultur på skolan som innebar höga förväntningar på alla elever. Elever som förstörde hade vant sig vid att det inte blev några konsekvenser. Som ny rektor var det Hamids uppgift att vända utvecklingen och skapa en trygg miljö för eleverna.
I programmet ställer han sig frågan hur det kommer sig att en sådan destruktiv skolkultur hade tillåtits på Sjumilaskolan? Varför hade den accepterats?
Hamid Zafars eget svar är intressant. Han upplevde att eleverna, de flesta med utländsk bakgrund, bedömdes efter andra måttstockar. Bara för att de var invandrare, eller barn till invandrare, så förväntades de inte klara av sådant som hade varit självklart på en annan skola. Hamid kallar det för ”de låga förväntningarnas rasism”. Eleverna förväntades klara av mindre, för att de bodde i ett så kallat utanförskapsområde. En inställning som enligt Hamid hade resulterat i svaga skolresultat och en känsla av hopplöshet hos eleverna. En känsla av att man på förhand var dömd att misslyckas.
Tillsammans med skolans lärare togs nya ordningsregler fram. Eleverna skulle ta läraren i hand när de gick in i klassrummet. Elever som stökade kallades omgående till möte med rektor. Tillsammans med sina föräldrar. Skadegörelse resulterade i en räkning hem. Och lämnade man inte tillbaka böcker man lånat från biblioteket så fick föräldrarna en faktura. Samtidigt uppmärksammades och uppmuntrades elever som skötte sig.
Ganska snabbt skedde en vändning på skolan. Skolresultaten förbättrades. Eleverna var positiva till de nya reglerna. Enligt Hamid uppskattade eleverna arbetsron och att klimatet på hela skolan blev lugnare.
En bild från Zafars program som stannat kvar i minnet är beskrivningen av barnen i Angered som står och väntar på spårvagnen tidigt på morgonen för att åka den långa turen bort från sitt område, in till skolorna i stan. Enligt Hamid Zafar har ungefär en tredjedel av föräldrarna i Angered valt bort sin närmaste skola mot en skola inne i centrala Göteborg, i hopp om att ge barnen en bättre chans.
Jag kan knappast komma på ett större svek än att låta barn och ungdomar få gå i skolor där stök, uppgivenhet och låga förväntningar sår en känsla av att vara dömd på förhand.
Gå till toppen