Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Elin Henriksson: Rätt att klaga på svensk sjukvård.

Svensk vård är bra på allvaliga sjukdomar, men primärvården har stora brister.Bild: isabell Höjman/TT
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
Budskapen om den svenska sjukvårdens kvalitet är motstridiga. Å ena sidan hävdar en del att Sveriges sjukvård håller toppklass. Å andra sidan är missnöjet med sjukvården utbrett.
Hur kan båda dessa diskurser existera samtidigt? Är den svenska sjukvården bra eller dålig, i botten eller i toppen? Svaret är lika komplext som frågorna. För det finns mer än ett sätt att mäta vårdens kvalitet. Beroende på vad som står i fokus och vart blicken vänds framträder olika bilder.
Om för tidig död på grund av sjukdom är i blickfånget blir betyget högt. I en rapport från Sveriges kommuner och landsting, SKL, jämförs svensk sjukvård med vården i 15 andra OECD-länder. Sverige placerar sig i topp i SKL:s kvalitetsindex, som bland annat baseras på överlevnad vid akut hjärtinfarkt, bröstcancer och stroke. Sverige är också det land vars befolkning har minst antal förlorade levnadsår före 70 års ålder.
Svenskar har alltså goda chanser att överleva svåra sjukdomar och en jämförelsevis låg risk att dö i förtid. Den som blir allvarligt sjuk kan vara trygg med att få bra vård.
Men det innebär inte att Sveriges sjukvård är bättre än andra länders i alla avseenden. Inte heller tyder det på en feluppfattning hos människor som är kritiska till den svenska vårdens kvalitet.
Som ofta konstaterats är tillgängligheten den svenska vårdens stora problem. Det nämns ibland som en bagatell i sammanhanget, som om det kunde ursäktas med att vården är bra när man väl får den. Men i ett rikt välfärdsland som Sverige bör befolkningen kunna räkna med mer från vården än bara överlevnad.
Bristerna är inte minst påtagliga i primärvården. Där råder underbemanning, vilket gör att läkarbesöken måste hållas korta och att möjligheten att boka in återbesök är begränsad. Kontinuiteten och tillgängligheten blir lidande. Enligt Thomas Brezicka, chefläkare på Sahlgrenska sjukhuset, är dessa brister några av skälen till att det ställs felaktiga diagnoser. Och den sjukdom som oftast missas är cancer.
Att en dödlig sjukdom inte upptäcks är troligen den mest allvarliga konsekvensen av primärvårdens problem. Men bristande tillgänglighet och kontinuitet är oroväckande, även om det gäller mindre åkommor. Förtroendet för vården urholkas, människors livskvalitet försämras och sannolikt bidrar det till nedsatt arbetsförmåga och fler sjukskrivningar. Dessutom är utrymmet för förebyggande och hälsofrämjande arbete nästintill obefintligt.
Det är naturligt och rimligt att lägga mest krut på allvarliga sjukdomar och på att förhindra för tidig död. Men även sådant som inte är dödligt måste räknas vid bedömning av vårdens kvalitet. God sjukvård och hälsa handlar också om livskvalitet och välmående.
Gå till toppen