Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Jag kan inte skydda mig eller hunden, cyklisterna är överallt och kör hänsynslöst

Mina underbara avkopplande promenader i Pålsjö skog har förvandlats till ett ständigt påslag av rädsla för att det ska komma en cykel i hög fart. Det menar insändarskribenten. Bilden är tagen i ett annat sammanhang.Bild: Vilhelm Stokstad/TT
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Pålsjö skog – vårt underbara naturreservat – en oas, en plats för rekreation, här tankar jag ny energi, kan sänka axlarna och låta tankarna flöda bäst de vill, en plats, ett område som jag växt upp i och vistats i sedan barnsben. Jag skulle inte överleva utan skogen. Så många gånger den har omfamnat mig när jag varit ledsen, skyddat mig från blåst och kyla, svalkat mig varma sommardagar, skänkt en massa glädje på hundpromenaderna, gett massor av fina, vackra intryck från allt som lever där. Ja, min lista på ”må bra” saker som finns där för mig kan göras oändlig. Jag går där minst en gång om dagen varje dag 365 dagar om året.
Så plötsligt hände något som först var en enskild händelse, trodde jag. Nej, och nu är det mer en regel än undantag, alla som cyklar hej vilt i skogen, överallt, från bred stig till minsta småstig. Jag kan inte skydda mig eller hunden någonstans, de är överallt och de kör fort, totalt utan hänsyn, vuxna såväl som barn. Hade det bara varit barn hade jag haft en viss förståelse. Men här kommer vuxna män i grupp, väldigt fort på sina cross-cyklar, föräldrar med sina barn- alltså då en liten grupp av cyklar som inte kör till sidan, utan vi som går får kasta oss åt sidan för deras framfart. Detta tycker jag är det värsta, att de inte visar någon som helst hänsyn, saktar inte ner, plingar inte så att vi som går får en chans att värja oss. Har varit nära att bli påkörd flera gånger, både jag och hunden.
Mina underbara avkopplande promenader har förvandlats till ett ständigt påslag av rädsla för att det ska komma en cykel i hög fart. Nu är skogen så frodig så att de inte syns förrän de nästan kört över en. Och nu är måttet rågat för min del, nu har våra så omtalade elsparkcyklar också börjat dyka upp där, både slängda som en skräphög mitt på stigen eller slängda i en buske. Vad i hela fridens namn har de där att göra? Jag har även mött dem i sin framfart genom skogen. De har inte där att göra och ingen har rätt att cykla i skogen om det ej finns anvisad skylt att det är en cykelstig. Staden har satsat massor på cykelbanor överallt i stan, så varför cyklar folk inte där?
Det har dessutom lagts massor med pengar på att göra ”något” som ska göra trafiken mellan cyklar och fotgängare säkrare på Tågaborg. Ursäkta men jag har fortfarande inte kommit på vad denna ombyggnation har gjort för skillnad. Jag ser ingen.
Nej, vad Helsingborgs stad behöver satsa på är en stor kampanj för hur man cyklar och var man cyklar. Cyklister kan inte vilka regler som gäller för dem, de cyklar precis var de vill och hur de vill, mot trafiken, mot rött ljus, på trottoarer, på ridstigar med mera. Så nu får ni ta tag i detta problem innan det faktiskt händer något allvarligt.
Jag och väldigt många fler vill kunna ha skogen som en avkopplande och trafikfri plats att vistas i utan att vara rädd för att bli påkörda. Det finns snart ingenstans att ta vägen för oss som bara vill promenera. Det är väldigt hälsosamt faktiskt.

Ewa

Gå till toppen