Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsarbrev: Om lantbrukets klimatavtryck, tjejers klädsel och öppna hjärtan.

Upp till bevis, LRF.
Hans Ramel, ordförande för LRF Skåne, skriver som svar på den senaste rapporten från FN:s klimatpanel på Aktuella frågor (20/8) att Skånes bönder inte har något att skämmas för. Enligt rapporten måste jordbruk och skogsbruk förändras drastiskt om klimatmålen ska nås, men Ramel argumenterar att dessa sköts annorlunda i Sverige och att svenska bönder och skogsägare ligger i framkant inom hållbarhet.
Det kan mycket väl vara så, trots att han givetvis har ett ekonomiskt incitament för att påstå detta. Problemet är att vi som konsumenter inte har en aning om ifall Sveriges jordbruk faktiskt är klimatsmart. LRF borde anlita en oberoende organisation som redovisar lantbrukets klimatavtryck. Om det Ramel hävdar i sin debattartikel stämmer behöver LRF:s bönder knappast oroa sig, konsumenten kan jämföra med liknande varor från andra länder och tryggt fortsätta stötta Sveriges bönder utan att känna klimatångest.
Jordbruket har en enorm påverkan på både ekosystemet och klimatet och det är en stor industri i Sverige, till skillnad från produktionen av fossila bränslen. Kanske är det dags att se över vår köttkonsumtion och försöka föregå med gott exempel? En köttskatt som återspeglar kostnaden för klimatet och ekosystemet vore varmt välkommen.
Johan Stenberg
Tjejer måste ha ”rätt klädsel”.
Anne-Marie Pålsson skriver (19/8) att normer och värderingar är något vi får med oss hemifrån. Det är också något vi får ute i samhället, i skolan, på jobbet, i matbutiken, på bussen, när vi läser tidningen. Inte bara våra föräldrar uppfostrar oss, vi uppfostrar även varandra. Just nu försöker du uppfostra mig, men jag tror kanske att jag just nu behöver uppfostra dig. Du skriver att alla är överens om att män inte bör shoppa runt i butiker, åka kollektivt eller besöka kaféer i bar överkropp. Men det är exakt vad de gör. Vad händer då? Ingenting.
Vi lever i en könsmaktsordning där mannens kropp och röst är självklar i det offentliga rummet medan kvinnans kropp ska skylas och hennes röst ska tystas. Faktum är att min kropp sexualiseras bara genom att finnas. Män kan röra sig fritt med bar överkropp utan konsekvenser när tjejer måste ha ”rätt klädsel” för att vara säkra på att ens få lov att åka buss.
Catherine Hylander Svensson
Öppna hjärtan?
För fem år sedan talade Sveriges dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt om att ta emot invandrare och öppna hjärtan. Moa Berglöf (16/8) tycker fortfarande att det var rätt och ägnar en text åt att försvara det. Men inte ett ord om att det kanske hade gjort större skillnad att hjälpa fler på plats, i närområdet till Syrien.
Det finns något nobelt i att ta emot människor på flykt med öppna armar, men ska man vara lite mer krass fungerar det inte särskilt väl. Kulturer som krockar, hedersvåld, integration som misslyckas och hela bostadsområden som på några årtionden har blivit områden där det främst bor invandrare. Ny statistik visar på knappt 7 procents arbetslöshet; för infödda svenskar ligger den under 4 procent men är nästan fem gånger så hög i gruppen utrikes födda.
Det är klart att jobbstatistiken också riskerar att lämna spår i samhället, med relativt fattiga invandrare som kanske känner att samhället sviker, inte ger dem samma chanser. Vissa kan känna en smygande uppgivenhet inför framtiden, några hamnar i kriminella miljöer. I det uppdelade Sverige där några få invandrarungdomar tar ut sin frustration på bilar och fönsterrutor eller försöker göra karriär i den undre världen gror fördomarna. Därtill kan läggas kulturella skillnaderna, bland annat kvinnosynen i vissa länder.
Att "öppna era hjärtan" ogillas beror på att vissa tolkat det som att det var plånböcker som skulle öppnas, men det finns även något naivt, ideologiskt "gott" och liberalt över det.
Simon Liedgren
Gå till toppen