Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Peter Fällmar Andersson: I Ängelholm är det långt till allting

Den för Ängelholm eviga debatten om ”Pytteleden” skulle vara otänkbar i en stad som inte höll sig med dessa utanför USA världsunika idéer om vilka distanser som kräver automobil.

Pyttebron, i all sin prakt.Bild: Mats Roslund
Det var en blå Saab 99. Sannolikt drog den två liter milen. Det kunde ta tio minuter att skrapa dess rutor och få den att starta en iskall februarimorgon.
Så det gjorde jag. Innan jag satte mig och dundrade ner från Villan till min första arbetsplats i Stadshuset i Ängelholm.
Jag går nu in på Google Maps och kollar distansen mellan lägenheten på Stallgatan och Stadshuset: 750 meter, nio minuters promenad.
Hade jag gått i maklig takt hade jag varit framme snabbare än om jag hade satt mig i bilen.
Varför berättar jag detta pinsamma? För att det säger något om hur människor uppväxta i Ängelholm har en förhöjd risk att få ett förvrängt förhållande till detta med distanser. Det som i världen utanför Ängelholms stadsgräns anses vara en bensträckardistans, ett stenkast, blir här ett oerhört avstånd som bara kan tillryggaläggas med bil.
Den för Ängelholm eviga debatten om "Pytteleden" skulle vara otänkbar i en stad som inte höll sig med dessa utanför USA världsunika idéer om vilka distanser som kräver automobil.
Och nu har sju av nio partier i kommunfullmäktige – alla partier utom Vänsterpartiet och Socialdemokraterna – dragit till Hotell Tylösand i Halmstad för att skåla för att det tjugoförsta århundradets småstäder ska byggas utifrån idén om att bilen måste fram – hela vägen fram. Om det innebär att infartsvägen Klippanvägen måste förlängas över Rönneå och genom centrala grönområden så låt det ske.
Ängelholmsredaktör Kristian Nilsson visade i lördagens tidning hur det så kallade Ängelholmspaketet, en trafikplan som kryddats med bland annat fler cykelvägar och en ny gång- och cykelbro över Rönneå, blivit verklighet först efter ett nästan osannolikt antal politiska u-svängar, bara ett år efter valet.
Det första man tänker är: vad har ett miljöparti för existensberättigande om man ger klartecken för vägbyggen genom stadsunika grönområden? Sedan förbluffas man över partier som Sverigedemokraterna och Engelholmspartiet som så tydligt och så nyligen sa något helt annat till sina väljare. Även Moderaterna sa sig vilja ha en bred lösning där Socialdemokraterna ingick. Alla pekar de nu på en stad i förändring, inte helt okänt i valrörelsen.
Jo, det är sant att inte allt är som det ska i Ängelholms city. I korsningen Östergatan/Skolgatan dundrar tung trafik förbi mitt i stan, cyklister har fått sätta livet till. I den nya planen ingår vettigt nog också tanken att minska trafiken på Järnvägsgatan och Skolgatan. Men 2019 ska en lugnare trafiklösning i en del av stan inte behöva förutsätta att asfalten kavlas ut i en skog inte långt därifrån. 2019 – någon som hört talas om klimatkrisen? – måste en stad som Ängelholm i första hand kunna byggas om med en kombination av kollektiv- och cykeltrafik.
I den övriga världen skulle sträckan från Ängelholms centrum till havet anses ligga på cykelavstånd. Om du är uppväxt i Ängelholm och tvivlar på detta: fråga vilken tysk turist som helst, eller Google Maps. Det tar åtta minuter.
Gå till toppen