Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Pojkar drabbas för att de följer traditionella mansnormer.”

Att påstå att jämställdhetsarbetet har en del i pojkarnas misslyckanden i skolan är märkligt. Det skriver Jesper Fundberg, etnolog och lektor vid Malmö universitet. Han undervisar också på universitetets polisutbildning.

Texten har korrigerats.
Brås skolundersökning om brott visade i början av 2019 att skolan är den farligaste platsen för flickor mellan 7–15 år. Farlig för att pojkar beter sig oacceptabel mot primärt flickor, skriver Jesper Fundberg.Bild: Anders Malmberg
Pojkar misslyckas i höge grad än flickor i skolan. Och så har det varit en längre tid.
Men istället för pojkarnas misslyckande handlar debatten ofta om att flickorna har fördelar, om en feminisering av skolan och om felriktat fokus i skolornas jämställdhetsarbete.
Vore det inte rimligt att istället fokusera på vilka manlighetsnormer som gäller idag och på pojkars beteende?
För att en förändring i sammanhang som detta ska ske behöver några vilja ändra på det nuvarande tillståndet och föreställningar om vad som är givet respektive avvikande förändras.
För snart 150 år sedan var det förbjudet för kvinnor att läsa vid universitet i Sverige. I början av 1900-talet var det ännu förbjudet för kvinnor att inneha befattning som läkare och lärare. 1927 avskaffas förbud för kvinnor vid statliga läroverk. 1971 avskaffas sambeskattning vilket innebär att kvinnor ekonomiskt sett fick rätten att bli självständiga.
Steg för steg har kvinnors villkor förändrats. Främst för att kvinnor krävt det. Och också för att människors idéer har förändrats när det gäller vad som är givet för män respektive kvinnor. Mäns tidigare givna rätt till utbildning, karriär och självständighet har också, genom en rad reformer, kommit att omfatta kvinnor.
När villkoren förändrats har flickor och kvinnor på område efter område anpassat sig efter vad som förväntats av dem, visat upp färdigheter och tagit mer plats för att visa sig kompetenta nog.
Inget har kommit gratis. Vägen till rättvisa har krävt att förbud, lagar och regler förändrats, men också att människor gör sin egen läxa – ibland bokstavligt talat. Och trots att flickor och kvinnor gjort sina läxor väl godkänt tjänar män fortfarande mer, män har fortfarande oftast de högsta positionerna i universitetsvärlden och flickor och kvinnor utsätts för mäns sexuella våld på utbildningsväsendets alla nivåer.
Då och då, allt oftare under senare tid, hörs röster om att pojkar ”drabbas”, ”glöms bort” och ”missgynnas” i skolan. Problematiken formuleras ofta i termer av att ”flickor har högre betyg än pojkar”, att ”betydligt fler flickor än pojkar läser vidare på högskola” och att ”kvinnor konkurrerar ut män” i tidigare mansdominerade yrken.
Det stämmer att flickor och kvinnor inte längre i lika hög grad måste förlita sig på pojkars och mäns välvilja för att klara sig i livet. När olika utbildningsnivåer öppnats för flickor och kvinnor har de gjort vad samhället förväntade av dem: läst, varit flitiga, anpassat sig efter kraven och gjort sitt bästa. Men det är knappast flickors flit, som gör att pojkar ”drabbas”. Pojkar drabbas för att de följer traditionella mansnormer och för att skolan och andra auktoriteter tillåter dem.
Många av de pojkar som inte klarar skolan har ägnat sin skoltid åt annat än läxor, till exempel har de skolkat och utsatt flickorna i klassen för kränkningar.
Som maskulinitetsforskare är det tydligt för mig att många vuxna i skolan och i övriga samhället, sänder ut dubbla budskap. De säger att de vill ha en annan manlighet än den traditionella: den som ständigt tar för sig, hörs och syns, utmanar och testar och som till varje pris ska klara sig själva och aldrig falla. De säger att samhället önskar en annan manlighet bland pojkar och män: en som kan uttrycka känslor, kan ta hjälp, vågar lyssna på andra och som inte brukar våld. Men samtidigt bekräftar de pojkar och män när de fortsätter att uttrycka den traditionella manligheten.
Brås skolundersökning om brott visade i början av 2019 att skolan är den farligaste platsen för flickor mellan 7–15 år. Farlig för att pojkar beter sig oacceptabelt mot primärt flickor.
Pojkars misslyckande i skolan är komplext, men gör inte flickorna ansvariga för pojkarnas problematik.
Flickor gynnas inte i skolan.Villkoren för att lyckas är att läsa läxorna, ta hänsyn till andra och att samarbeta.
Att påstå att skolans jämställdhetsarbete har en del i pojkarnas misslyckanden är märkligt. Det är ju just jämställdhetspolitiken och -arbetet som lyft fram sambandet mellan problematisk manlighet och pojkars/mäns livssituation.
I skolans värld är det alltså inte fördel kvinna, flickorna gör vad som förväntas av dem, och de gör det bra. Istället råder det en problematisk manlighet som behöver begränsas och förändras – om samhällets förväntan är andra resultat i form av högre betyg och att pojkarna ska läsa vidare på högre utbildningar.
Skolan har alltid varit tillgänglig för pojkar. Det har funnits och finns alla formella förutsättningar i skolans miljö för pojkar att lyckas. Pojkar måste liksom flickor göra sin läxa. Och vi alla måste utmana och ifrågasätta dagens manlighetsnormer och mäns beteende.

Jesper Fundberg

Jesper Fundberg är etnolog och lektor vid Malmö universitet. Han undervisar på universitetets polisutbildning och tidigare på lärarprogrammet.
Gå till toppen