Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Ännu en gräns passerad. Nu måste våldet få ett slut.

Biträdande polisområdeschefen i Malmö Mattias Sigfridsson och vice chefsåklagare Anna Palmqvist på tisdagens pressmöte.Bild: Johan Nilsson/TT
En gripen misstänkt medhjälpare. Ett beslagtaget vapen som kan vara mordvapnet. En utbrunnen bil som kan vara flyktbilen. Ett stort antal vittnesmål och filmer från brottsplatsen.
Så ser i grova drag spaningsläget ut dagen efter mordet på en läkare och nybliven mor på Sergels väg i Malmö. Förutsättningarna hade kunna vara sämre – i alla fall sett med lekmannens ögon.
Frågor om vad polisen i övrigt har att gå på parerades med undvikande svar vid tisdagens pressmöte i rättscentrum i Malmö.
Biträdande polisområdeschefen i Malmö Mattias Sigfridsson och vice chefsåklagare Anna Palmqvist höll båda korten tätt mot bröstet. "Det kan vi inte kommentera", var den vanligaste kommentaren.
De hårda fakta som Sigfridsson och Palmqvist trots allt släppte ifrån sig kunde räknas på ena handens fingrar och rörde i allt väsentligt uppgifter som polis och åklagare är skyldiga att lämna enligt lag.
Den anhållne misstänkte medhjälparen är en svensk medborgare, född 1999, som greps odramatiskt någonstans i Skåne på måndagskvällen. Han kopplas till mordet genom den uppbrunna bil som påträffades efter dödsskjutningen. Mannen är också en av de åtalade i det gigantiska åtalet om knarkhandel på Drottninghög i Helsingborg.
Där det finns en misstänkt medhjälpare till mord finns också en eller flera gärningsmän. Men vare sig om detta, om antalet skott som avlossades eller om offret också var den avsedda måltavlan, ville Sigfridsson och Palmqvist uttala sig.
"Vi vill inte gå ut och ge en bild, det kan påverka utredningen", förklarade Sigfridsson.
Pressen på polis och åklagare är stark. Förväntningarna från allmänheten och från politiskt håll på att detta grova våldsbrott ska klaras upp är stora.
"Att skjuta en mor som håller sitt barn i famnen. Det har vi inte sett förut så det passerar ju alla gränser", sade inrikesminister Mikael Damberg (S) i SVT på tisdagen.
Dessvärre är det många gränser som passerats i Sverige de senaste åren när det gäller grov kriminalitet. Och att skjuta en kvinna som har sitt spädbarn i famnen kräver en alldeles speciellt form av känslomässig avtrubbning, att alla spärrar släppt. Det är ett beteende som närmast känns igen från krigsskådeplatser.
De anklagelser som från olika håll och på olika nivåer slungas mot politiska motståndare är inte oväntade, däremot ovärdiga. Inte så att det saknas politiskt ansvar för utvecklingen. Men det är ett ansvar som delas av många. Utanförskapet och segregationen som den grova kriminaliteten växer ur uppstod inte över en natt, inte ens över en mandatperiod. Snarare handlar det om decennier av ansamlade underlåtenhetssynder, om en tidrymd då Sverige haft borgerliga regeringar, socialdemokratiska regeringar, två alliansregeringar, rödgröna regeringar. Politiker som menar allvar med att de vill vända utvecklingen bör besinna sig och istället söka samförstånd.
Det fanns en tid då den här typen av grova våldsbrott på öppen gata framställdes som ett typiskt Malmöfenomen. Det var inte sant då och det är inte sant nu. Andra svenska större städer kämpar med liknande problem. Stockholm och Göteborg, självfallet, men denna sommar har även orter som Uppsala och Linköping figurerat i åtskilliga svarta rubriker.
Bland journalisterna på pressmötet i Malmö hördes både danska och norska röster. Våra grannländer följer utvecklingen i Sverige med spänt intresse – i vissa kretsar stundtals också med något som närmast liknar skadeglädje.
De senaste åren har antalet skjutningar i Polisregion syd minskat påtagligt. Däremot har antalet sprängningar ökat. En fråga som ställdes på pressmötet – och som många Malmöbor säkert också ställer sig – är om måndagens mord kan leda till hämndaktioner och en upptrappning av våldet.
Även här blev Mattias Sigfridsson svaret skyldig. Inte av spaningstekniska skäl, snarare för att ingen, med säkerhet vet. Inte heller polisen. Men kanske kan symboliken i detta mord, den unga kvinnan som skjuts till döds med ett litet barn i sin famn en stilla, solig augustiförmiddag, bli en vändpunkt.
Gå till toppen