Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Nyamko Sabuni måste få visa vad hon går för.

Nyamko Sabuni fick möta väljarna i Almedalen. Sedan tog det politiska Sverige semester.Bild: Adam Ihse /TT
Mats Knutson, SVT:s politikkommentator, har ett inflytande som inte ska underskattas. På tisdagskvällen satt Knutson i både Rapport och Aktuellt och mer eller mindre dömde ut Liberalernas färska partiledare Nyamko Sabuni. Temat var att hon inte lyckats lyfta opinionssiffrorna för sitt parti.
Knutson använde omdömen som att Sabuni – sedan hon valdes till partiordförande den 28 juni – varit ”osynlig”, att hon varit ”luddig och oklar” i sina politiska besked och att hon ”inte gått hem hos partiets potentiella väljare”.
På ett ytligt plan ser det ut som om Knutson har en poäng.
Två olika opinionsundersökningar har presenterats i dagarna. Enligt SVT/Novus väljarbarometer för augusti har Liberalerna fortfarande stöd av endast 3,7 procent. Enligt DN/Ipsos, som inte redovisar decimaler, ligger partiet kvar på 5 procent.
Ändå är SVT:s utskåpning av Sabuni orättvis. Efter Almedalsveckan i början av juli, där Sabuni gjorde partiledardebut med tydliga besked i regeringssamarbetet, har den svenska politiken i princip haft semester. Det intensiva riksdagsarbetet har legat nere. Ministrar har fram till Harpsundsmötet i förra veckan framträtt ytterst sporadiskt. Själv har Sabuni rest runt och lyssnat in liberala röster i syfte att lära känna sitt parti ännu bättre.
Nyamko Sabuni måste få en riktig chans. Inte slentrianmässigt avfärdas efter två sömniga sommarmånader.
Faktum är att Sabuni gjorde en fullt godkänd insats i Aktuelltstudion på tisdagskvällen. Att debattera Sveriges i långa stycken misslyckade integrationspolitik med SD:s partiledare är ingen enkel uppgift, särskilt inte som Jimmie Åkesson bröstade upp sig i sitt favoritämne och hävdade:
”Jag har rätt att peka finger och jag tänker göra det.”
Liberalerna har – ofta till skillnad från SD, förklarade den tidigare integrationsministern Sabuni, konkreta och verksamma förslag. Hon lyfte fram Landskrona kommun, som under sitt liberala kommunalråd Torkild Strandberg lyckats vända skolresultat och få ut nyanlända kvinnor på arbetsmarknaden.
En närmast gemytlig stämning sänkte sig över studiodebatten när Jimmie Åkesson medgav att Landskrona styrs ”avsevärt bättre än många andra kommuner” i Sverige. ”Och det är liberalt”, upprepade Sabuni. ”Ja, och Sverigedemokratiskt”, kontrade Åkesson.
Det stämmer att L och SD – normalt som hund och katt – i integrationspolitiken kan uppvisa några beröringspunkter. Båda partierna vill uppgradera medborgarskapet, pressa kommuner att arbeta för att få ut fler invandrarkvinnor på arbetsmarknaden, se skarpare insatser mot hederskultur och stödja språkförskolor.
Men det innebär inte att Sabuni vill luncha med Åkesson. Av ett naturligt skäl, som L-ledaren övertydligt fick redogöra för när programledaren Cecilia Gralde pushade på och ville ha svar på frågor om politiska snackeluncher:
”Snälla Cecilia, jag sitter redan i en majoritet i riksdagen, så varför ska jag diskutera med andra som inte ingår i denna majoritet för frågor som redan har majoritet i riksdagen. Finns ingen anledning.”
Nyamko Sabunis linje är att hennes parti i god tid före nästa val ska utvärdera samarbetet med S, MP och C och sedan välja det läger där partiet får ut mest liberal politik.
Sabuni borde kunna göra ytterligare en markering:
Det spelar mindre roll att Landskrona – mycket tack vare Torkild Strandbergs person – tycks ha funnit en politisk formel för ett slags samförstånd mellan L och SD. Och det spelar mindre roll att Sabuni och Åkesson i tv-studion stundtals tangerade varandras integrationsbudskap.
Ett närmande mellan L och SD är svårt – för att inte säga omöjligt – så länge Sverigedemokraterna är ett uttalat illiberalt parti, så länge de pekar ut liberalismen som sin främsta motståndare. För det handlar inte om att frysa ut SD eller om att sätta partiet i en politisk skamvrå eller om att stämpla Jimmie Åkesson som rasist. Det är mycket enklare än så.
Man samarbetar med dem som vill samma saker.
Gå till toppen