Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Henrik Halvarson: Helsingborgs pianofestival har bara blivit bättre och bättre – och bättre

"Det är lätt att bli lyrisk när man pratar om festivalen", skriver Henrik Halvarson om pianofesten som börjar idag.

Stjärna på pianofesten: Elisabeth Leonskaja.Bild: Julia Wesely
När Dunkers kulturhus invigdes 2002 innebar det ett oerhört lyft för det klassiska musiklivet i Helsingborg. Vikingsbergs konstmuseum hade varit en charmig men hopplöst opraktisk konsertlokal för kammarmusiken. Under de första åren sjöd huset av liv med spännande gästspel av såväl stora som udda musiker och sångare. Detta gällde för övrigt inte bara på den klassiska kanten, utan också inom jazz och folkmusik.
I takt med att ambitionerna för Dunkers utställningsverksamhet efterhand har skruvats ned har även utbudet av musik utarmats. Jazzen har flyttat till The Tivoli och folkmusiken för en tynande tillvaro.
Det finns dock ett glädjande undantag: kammarmusiken med Helsingborgs pianofestival som det stora utropstecknet. Medan Helsingborgs kammarmusikförening stretat på i med- och motvind och hållit en jämn kvalitetsnivå under alla de 17 år man anordnat konserter på Dunkers har Pianofestivalen sakta men säkert blivit mer och mer spännande.
Under de första åren var Per Tengstrand flitigt engagerad i festivalen, innan han övergick till en helt egen festivalverksamhet. De pianister som spelar på kvällskonserterna är på en nivå som ligger precis under de allra bästa i världen. Det är pianister som bara undantagsvis engageras som solister med Helsingborgs symfoniorkester – eftersom de är väldigt efterfrågade internationellt.
Att man har lyckats engagera kanadensaren Marc-André Hamelin tre gånger på nästan lika många år och att virtuosen Angela Hewitt, också från Kanada, gästade festivalen 2017 säger något om festivalens status utomlands.
Årets två stora utropstecken är Elisabeth Leonskaja, grand old lady bland ryska pianister, och den nyblivne vinnaren av den internationella Tjajkovskij-tävlingen, fransmannen Alexandre Kantorow. När segern i Moskva krockade med Kantorows deltagande i Pianofestivalen var han beredd att flytta fram sin konsert på Dunkers en dag.
Men Pianofestivalen är mer än bara de fyra kvällskonserterna. Mängden av aktiviteter i huset gör att det liksom vibrerar av liv. Det bjuds både på öppna master classes och gratis lunchkonserter med unga lovande pianister. Dessutom anordnas föredrag och estradsamtal med musikmänniskor av olika schatteringar.
Dessa möten och diskussioner har bara blivit fler med åren och samtidigt blivit alltmer intressanta. Årets framträdande av Robert von Bahr, grundare av och drivande kraft bakom skivbolaget BIS, är ett måste för alla som är det minsta nyfikna på den klassiska skivbranschen.
Det är lätt att bli lyrisk när man pratar om Helsingborgs pianofestival. Festivalen är koncentrerad i tid och bjuder på musik från olika sammanhang och ur olika synvinklar. Denna helhet förstärker upplevelserna av de enskilda evenemangen. Så blir sällan fallet vid enstaka konserter under den vanliga konsertsäsongen. Pianofestivalen har för mig blivit en perfekt start på den nya konsertsäsongen. I synnerhet när Helsingborgs Symfoniorkester, trots sin nyorientering, inte får mitt snålvatten att rinna till.
Gå till toppen