Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Henrik Bredberg: Numera vill många krama Landskrona.

Landskronas Torkild Strandberg (L) får beröm. Och många frågor om SD.Bild: Patrik Renmark
Beröm får Torkild Strandberg, Landskronas starke man, att skruva på sig. Det liberala kommunalrådet blir, som han själv uttrycker det, ”generat rosa i huvet”.
Men Strandberg borde snart vara van. Lovord haglar. I SVT:s Aktuellt nyligen stod två partiledare – Liberalernas Nyamko Sabuni och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson – och turades om att förklara hur begåvat Landskrona stad styrs.
Efter Öresundsvarvets nedläggning på 80-talet gick de flesta berättelser om Landskrona i moll. Nu menar Torkild Strandberg att staden ”är på rätt väg” även om den har en bra bit kvar.
På det tillfälliga kontoret på Storgatan – stadshuset skadades ju vid en explosion i början av augusti – talar han om hur de privata arbetstillfällena ökat, om nya företagsetableringar och en ansenlig inflyttning av familjer med stabila förhållanden, om hur socialbidragen minskat medan skolbetygen höjts efter en renodling av skolans uppdrag:
”Stans skolor ska ställa samma krav oavsett om eleven kommer från Bagdad eller Borås.”
Att många blickar riktas mot Landskrona handlar en hel del om en politisk knäckfråga för många skånska politiker:
Hur ska de allt större Sverigedemokraterna hanteras?
När Torkild Strandberg reser runt i landet får han ofta frågan av liberala partikamrater om hur SD bör tacklas. Det är inte märkligt. Fundera på Landskrona kommuns lokala valresultat 2018:
L 34,24 procent. M 6,86. C 2,18. KD 0,60. S 27,94. V 4,51. MP 3,12. Och SD 19,26 procent.
Den styrande treklövern är ofta på kollisionskurs med S, som styrde staden i nästan hundra år. Det innebär att L, M och MP måste ha stöd av SD för att få majoritet. Vilket i sin tur, förklarar Strandberg, kräver en ömsesidig konstruktiv anda – SD-förslag får inte nej bara för att de kommer från SD.
Den liberale landskroniten tvingas göra kolleger på andra orter besvikna; Torkild Strandberg har varken en politisk trollformel eller en ursmart kommunikativ strategi. Kärnan, förklarar han, är Uppgiften.
Det viktiga, själva utgångspunkten, måste vara vad som krävs för att göra kommunen till en bättre plats för medborgarna.
Det handlar om att svara på väljarnas vardagsfrågor, resonerar Torkild Strandberg. Han får något sorgset över sig när han tänker på den valrörelse där Liberalerna gick till val på en fjärde pappamånad och Nato.
”Ett parti kan inte göra nischfrågor till sitt existensberättigande”, säger han. Vill man bli ett stort parti måste man svara på väljarnas stora frågor. Jobben. Skolan. Klimatet. Tryggheten.
Det går inte, menar han, att låtsas som ett parti med 20 procent inte finns. SD finns, de är i opposition men är konstruktiva och gör i princip samma ”kalla och nyktra analys av vad Landskrona behöver” som de lokala Liberalerna.
Denna analys, som forskare vid Jönköpings internationella handelshögskola bidragit till, har gått ut på att göra Landskrona attraktivt, till exempel genom att bygga lockande bostäder vid vattnet.
Jag frågar Torkild Strandberg om inte det faktum att Sverigedemokraterna är ett illiberalt parti och ser liberalismen som en svuren fiende är ett hinder i sig.
Han medger att han helst sett ett annat fullmäktige. Men att backa bara för att SD håller med – nej, det gör han inte. När kommunens soptaxa ska beslutas är ideologin, säger han, ”inte så närvarande i rummet”. Då måste en ansvarsfull kommunpolitiker förhålla sig sakligt till politiken och se liberalismen mer som ”en styråra”.
Och när man går runt i det alltmer välmående Landskrona, inte minst bland segelbåtarna i Nyhamn, är det svårt att inte hålla med om att stadens rorsman har åran i ett fast grepp.
Gå till toppen