Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ilskan är hennes drivkraft

Josefine Thorén irriterade sig länge över frånvaron av feministiskt arbete i Helsingborg. Tillsammans med sin vän Camilla Bergvall tog hon därför saken i egna händer och bildade forumet Femhbg.

Josefin Thorén var med och bildade det feministiska forumet Femhbg för två år sedan.Bild: Marcus Bornlid Lesseur
Det är inte den enklaste saken i världen att förklara varför man blir den person man blir, om man slagit in på vissa vägar i livet av en slump eller om något varit förutbestämt.
När Josefine Thorén, som för två år sedan grundade Femhbg med sin vän Camilla Bergvall, med rynkad panna ställer sig frågan exakt hur det kom sig att hon blev politiskt engagerad, se hon två tänkbara förklaringar.
Den ena är hennes kärlek till Harry Potter-böckerna, som lärde det barn hon var när hon först tog sig an dem att man måste stå upp för sina vänner och att ”ingen är för ung för att skapa förändring”. Den andra är att hon blev mobbad som liten.
– Jag tror att det har påverkat mig mycket. Det har fått mig att känna att jag måste göra allt vad jag kan för att det inte ska få ske med andra, att ingen ska behöva leva med den typen av utanförskap.
Josefine tillägger att hon ändå var lyckligt lottad. Hon sågs och bekräftades av sina lärare, det gick på det hela taget bra för henne i skolan. Även om hon var något av en rebell i det tysta.
– Även om jag nog alltid haft en stark känsla av plikt, så tyckte jag om att göra saker som kanske inte var helt enligt instruktionerna. Jag gjorde liksom uppror inom systemet på det sättet.
Dessa två drag hos Josefine, pliktkänslan och upprorslustan, samverkade under tillblivelsen av Femhbg.
Efter att hon tagit sin kandidatexamen i mänskliga rättigheter på Lunds universitet fick hon ett jobb på Tillsammans, ett projekt i Helsingborgs studieförbunds regi där just mänskliga rättigheter står i fokus. Där träffade hon Camilla. De blev snabbt nära förtrogna, och i takt med att deras vänskap växte fram ökade bådas missnöje över frånvaron av metodiskt jämställdhetsarbete i Helsingborg.
– Även om Helsingborg är en av Sveriges största kommuner, så har feminismen inte haft en särskilt stark ställning här. Och vi blev trötta på att ständigt sitta och klaga på bristen av feministiskt arbete och feministiska forum i staden, så vi kände att vi var tvungna att gå utanför ramarna och själva starta en plattform.
När Femhbg drog i gång var det många som hörde av sig till Josefine och Camilla och tackade dem för deras initiativ, som sade att de länge hade gått och väntat på att någon skulle ta det här steget.
– Som i alla andra städer har det funnits många personer här som brinner för jämställdhetsfrågor precis som jag. Men de har inte haft någonstans att vända sig.
Josefine säger att hennes egna feministiska uppvaknade skedde relativt sent. Det var först på universitetet som hon landade i identiteten som feminist, och nu är ett av hennes mål med Femhbg att bidra med folkbildning och opinionsbildning kring jämställdhetsfrågor.
– Förutom att arbeta för ett mer inkluderande Helsingborg, är det vad vi prioriterar i första hand. Och för min del betyder det mycket att ha ett forum där vi tillsammans kan lära av varandra och fördjupa oss i brinnande feministiska frågor.
Men framför allt ger Femhbg henne en möjlighet att kanalisera den vrede hon känner inför de orättvisor hon ser i samhället.
– Jag har aldrig fattat några karriärbeslut utifrån vad som gör mig glad. Jag utgår från det som gör mig arg.
– Jag vill inte känna att jag inte har gjort något för att förändra världen. På något sätt måste jag försöka vara med och påverka, säger Josefin Thorén.
Fakta

Josefine Thorén

Ålder: 26 år.

Familj: Sambo.

Gör: Jobbar som projektledare för Fungera mera. Grundade plattformen Femhbg ihop med Camilla Bergvall.

Tips på feministisk lektyr: ”Fallna kvinnor” av Eva F. Dahlgren, ”Kunskapens frukt” av Liv Strömquist och ”Vi kom över havet” av Julie Otsuka.

Gå till toppen