Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Tack för skolmaten, svenska välfärdssamhälle.

Mums. Svensk skolmat.Bild: Pontus Lundahl/TT
Norges statsminister Erna Solberg (Høyre) förklarade i svensk radio på torsdagen att det finns ”en god tradition” i hennes land, någonting som Sverige saknar. Det är traditionen med matpakke – att skolbarnen hemifrån får med sig några smörgåsar, eller rester från gårdagens middag, för att äta som skollunch.
Sverige skulle alltså, på något bakvänt vis, avundas broderlandet för att svenska skolbarn inte får dessa medhavda mackor med kaviar, leverpastej eller svettig brunost. En och annan har nog svårt att känna missunnsamheten bubbla upp inom sig.
Men dessa kalla mackor har blivit en het fråga i måndagens norska kommunval.
Arbeiderpartiet går till val på avgiftsfri skolmat till alla elever. Men inte varm, lagad mat enligt svensk modell. Partiet tänker sig att personal på skolan ska erbjuda smörgåsar, frukt eller gröt till barnen. Av rättviseskäl. Enligt en talesperson i P1-morgon går 60 000 norska barn till skolan utan matpakke.
Ingen bör bli förvånad över att skollunchen kan bli en valfråga. Ämnet är hett på somliga håll – och borde vara ännu hetare i många fler länder.
I åratal har kändiskocken Jamie Oliver fört en ihärdig kamp mot de usla matvanorna i Storbritannien och USA. Oliver har stormat mot allt socker i läsk och energidrycker och mot all skräpmat – junk food – som ungdomar stoppar i sig och som skapar hälsoproblem med fetma och typ 2-diabetes.
Hur noga politikerna lyssnat på Jamie Oliver och andra röster som propagerat för en matrevolution med vällagade skolluncher har gått i vågor. Det finns säkerligen många brittiska politiker som än idag betraktar pommes frites som en oundgänglig grönsak.
Ett annat exempel är USA:s förra presidentfru. Michelle Obama har fått mycket uppmärksamhet, inte bara för sitt arbete för mer näringsrika skolmåltider och för att motverka den amerikanska barnfetman, utan även för ett generellt kunskapslyft vad gäller mat.
”Mammor, tänk efter. Jag bryr mig inte om vilken delstat du bor i, ta bort mig ur tanken, gilla mig, gilla mig inte, men tänk över varför någon tycker det är okej att era barn äter skit”, citerades Michelle Obama av SVT häromåret.
All skolmat i Sverige är inte rolig. Självfallet är det så.
Somliga klagar på äcklig mat. Visst, ibland går det att – som en insändarskribent i tidningen i våras – kritisera att barnen serveras ärtgröt och skumgummipannkaka. Sönderkokt potatis och torr fisk har det talats om i generationer. Fantasilöshet på menyerna och för mycket halvfabrikat kan begränsa aptiten.
I andra fall handlar det om miljön, ibland bullrig och slamrig. För att inte tala om frustrationen de gånger maten är slut när en klass väl får tillträde till skolrestaurangen.
Och ändå.
En övervägande del av skolmaten är välsmakande. Åtskilliga kommuner och skolor satsar på maten och gör det utmärkt. Det finns inte sällan flera rätter att välja mellan och salladsbufféerna frestar fler än vegetarianer och veganer. Samtidigt som såväl gluten- som mjölkallergiker och andra får specialkost.
Skolornas kockar och övrig matpersonal gör ett strongt jobb. Liksom kommunernas kostchefer. Att livsmedelskostnaden för en genomsnittlig skollunch i en kommunal svensk grundskola år 2015 – enligt en undersökning gjord av Livsmedelsverket och Skolmatens vänner – inte kostade mer än 10,47 kronor tyder på att personalen kan trolla med knäna.
Då ska skattebetalarna ha i åtanke att det inte är några dåliga krav som ställs på skolmaten. Den ska vara god, naturligtvis. Maten ska också vara näringsriktig så att eleverna orkar vara koncentrerade under skoldagens alla lektioner. Den ska dessutom vara säker och hållbar, med ett minimalt svinn.
Det svenska välfärdssamhället levererar. Och kommunerna serverar.
Gå till toppen