Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Heidi Avellan: Wallström skräller. Och ändå inte.

Margot Wallström.Bild: Pontus Lundahl/TT
Visst kom det som en överraskning att Margot Wallström (S) vill avgå som utrikesminister, "i närtid". Men egentligen borde det inte vara så, hennes politiska karriär har pågått i fyra decennier och merparten av dessa år har hon funnits i hetluften. I hård press.
Att vilja hinna med något annat i livet är rimligt. Mänskligt.
Fast själva uppdraget är inte klart. Det feministiska projekt hon varit galjonsfigur för genom stora delar av karriären är bara påbörjat:
”Vi vet att fler kvinnor betyder mer fred. Om kvinnor är med i fredsprocesserna så varar de längre. Det är en av de insikter jag tycker att vi har fått förstärkt under de här fem åren. Kvinnor måste ta över, tror jag. Alltså ta över i meningen att skaffa sig rättmätigt inflytande”, säger hon i den DN-intervju (6/9) där hon avslöjar sin avgång.
Kommer hon att gå till historien? Feministisk utrikespolitik är världen inte van vid och den har ifrågasatts också här hemma. Frågan är om den lever vidare.
Det sticker också ut att hon är en svensk utrikesminister som blivit persona non grata i Israel.
Men Wallström kommer också att bli ihågkommen för den envetna kampen för en plats i FN:s säkerhetsråd – där medlen dels är okända, dels ifrågasatta – och försöken att hitta en lösning på det blodiga kriget i Jemen. Där har hon varit på medlarresa så sent som den senaste veckan.
Och allt detta efter en lång karriär i politiken, engagemang mot kärnvapen och jobbet som EU-kommissionär – för vilket hon 2009 fick Sydsvenska Dagbladets Europapris med motiveringen "att hon med sitt frispråkiga personliga engagemang, sin förmåga att skapa nya vägar för dialog samt sitt övertygande sätt att argumentera för betydelsen av europeiskt samarbete har bidragit till en öppnare europeisk union och till att allt fler svenskar inser vikten av EU”.
Efter fem år som utrikesminister avgår hon alltså i förtid. ”Inte i protest”, säger hon till DN, utan för att få vara mer med barn, barnbarn och maken: ”Det är ju så att ingen av oss blir yngre, och vi har under ganska lång tid levt mer eller mindre åtskilda."
Framöver vill hon gärna fortsätta att arbeta med kvinnor, kärnvapen och klimatfrågan.
Nästa vecka ska statsminister Stefan Löfven läsa upp sin regeringsförklaring i riksdagen. Med en utrikesminister på plats. Kanske rätt ögonblick för byte på posten.
"Jag har ägnat mig helhjärtat åt uppgiften att göra Sverige säkert, respekterat i omvärlden och uppskattat som samarbetspartner. Att tillsammans med andra möta vår tids stora utmaningar", säger utrikesministern i ett pressmeddelande. Till sin efterträdare formulerar hon utmaningarna att fortsätta att värna demokratin, bekämpa polarisering och protektionism. Och försvara internationellt samarbete. Genom EU – FN.
Vem är den efterträdaren? Två lågoddsare sticker ut: EU-minister Hans Dahlgren är svårslagen när det gäller erfarenhet och också kabinettssekreterare Annika Söder har en lång meritlista.
Gå till toppen