Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Johanna Gredfors Ottesen: Alla lika, alla olika på Tomarp

Makarna Richard Ahlqvist och Svenborg Mellström talar till varandra, skriver Johanna Gredfors Ottesen.

Tomarp startar säsongen med en utställning med konstnärsparet Svenborg Mellström och Richard Ahlqvist (vars målning syns i förgrunden) från Ingelsträde.Bild: Niklas Gustavsson

Richard Ahlqvist, Svenborg Mellström

Tomarps kungsgård

Pågår till den 13 oktober

Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Innan jag går en trappa upp för att se Tomarps nya utställning med målaren Richard Ahlqvist hamnar jag i det lilla galleriet på bottenvåningen. Där hänger ett drygt dussin målningar av Svenborg Mellström, som var gift med Ahlqvist till dennes bortgång 2013. Mellströms måleri, abstrakta kompositioner tillsammans med figurativa framställningar och skeenden, sätter ett slags berättande grundton för hela utställningen.
Richard Ahlqvist, född i Finland men bosatt på Kullahalvön sedan 1980-talet, var utbildad arkitekt och intresserade sig i sitt måleri framför allt för landskapet. Teknikerna är flera och blandade, som om han föresatt sig att använda det som bäst fångat naturens karaktär för varje enskilt tillfälle: ibland är det tusch, ibland gouache, eller krita, eller tempera. Ofta fortsätter han bearbeta den målade duken när den torkat och rispar, tecknar eller applicerar tunt penslade detaljer på delar av ytan.
Emellanåt glöder det till i färgåtergivningarna, i någon målning breder landskapet under en molnig himmel ut sig som en vackert mönstrad, färggrann matta, i en annan tecknas ett giftigt gult vattenlandskap mot dovare, underliggande toner. Oftare är dock färgerna mer återhållsamma, i grå, matt gula, violetta och gröna nyanser.
En av Richard Ahlqvists målningar som just nu ställs ut på Tomarp.Bild: Niklas Gustavsson
I en del verk avlägsnar sig Ahlqvist från landskapens långlinjerade vyer och klart avgränsande horisonter, och närmar sig den bärande konstruktionen som landskapet vilar på. Dessa målningar blir ett slags intrikata kompositioner vävda i naturens symboliska skuggor, ljus och silhuetter. Här skildras såväl landskapets underliggande struktur, som de mindre former som bildar regelbundna mönster i dess yta. I de detaljerade motiven går Ahlqvist ofta upp i skala, och utställningens största målningar är också de som gör starkast intryck.
Målningarna hänger i en blandad kronologi, sena verk med tidiga, men Ahlqvist framstår stilmässigt som relativt konsekvent och är hela tiden landskapet troget. Mellström, som visar verk samtida med makens, står även hon fast vid en karaktäristisk stil och teknik. Hennes val av äggoljetempera rimmar väl med målningarnas drömska lyster, där de abstrakta målningarna tycks tala med eller fortsätta berättelserna kring de figurativa verken, som skildrar relationer, ofta mellan barn och vuxna gestalter.
Makarnas verk har inte särskilt många, om ens några, yttre likheter, men vetskapen om deras sinnliga band gör att man gärna läser av dem tillsammans - åtminstone när de visar sina verk i samma utställning. Där Ahlqvist vänder sitt ansikte utåt, låter världen öppna sig och skildrar dess vyer - nästan alltid utan spår av människan - blickar Mellström mot det mänskliga, relationen och berättelsen.
Och det är just det berättande draget hos Mellström som i denna utställning tycks spilla över litegrann på Ahlqvists ordlösa landskap, viska svagt i bakgrunden och fylla dem med aningar av berättelser om människan. Det är fantasieggande och berikar utställningen på ett fint sätt.
Gå till toppen