Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsarbrev om män, värderingar och våld

Vad händer med de lågutbildade männen?
Hustrumisshandlare, Boko haram, seriemördare, IS-krigare, terrorister, skolskjutare, nynazister, pedofiler, våldtäktsmän, gängkriminella, fotbollshuliganer… Listan kan göras längre. Vad har dessa grupper gemensamt? De består nästan uteslutande av män.
Debatten nu att det måste till fler poliser och bättre integration löser inte de grundläggande problemen. I utsatta område som Rosengård i Malmö bor det både kvinnor och män, flickor och pojkar. Men flickorna väljer en annan väg. Pojkar uppfostras annorlunda – ja, nu generaliserar jag: De ska inte visa känslor. De får leksaker som handlar om krig och makt. Unga killar får ofta vara ute till sent om kvällarna.
Medan fler flickor än pojkar utbildar sig. Vad händer med de lågutbildade männen?
De kommer att bli bortvalda. Ingen välutbildad kvinna kommer att välja en arbetslös och outbildad man som partner. Vad händer med denna grupp män? Det här måste beaktas när problemen i samhället ska lösas på sikt.
Maria Pettersson
Vi behöver gemensamma värderingar.
Moa Berglöf (30/8) ondgör sig över ”pessimisterna” och dem som ofta förordar hårda lösningar i olika frågor. Men varje samhälle behöver både pessimister och optimister eller både entusiaster eller framåtsträvare och pessimister eller bakåtsträvare.
Bakåtsträvarna ser de historiska sambanden och erfarenheterna. Ta exempelvis dessa skjutningar som var ett närmast okänt begrepp för 40 år sedan. Då var ju också Sverige ett mer homogent land, framför allt ett land med relativt lika värderingar.
Om man tar emot 100 000-tals nya medborgare utan att skapa gemensamma värderingar och dessutom placerar dessa nya medborgare i särskilda områden utan kontakt med resten av samhället, då får man de resultat vi nu ser.
Lägg dessutom till att en allt för stor andel blir försörjda av samhället – och parallellt jobbar svart, med ett ben inne i den kriminella världen.
Högre straff är bara en del av lösningen, sedan behövs ett jättejobb av föräldrar, skola, socialtjänst, polis och alla oss andra för att skapa en gemensam plattform och värderingar.
Bo Nilsson
”Sant är att statsminister Stefan Löfven (S) är en svag ledare”, skriver Heidi Avellan i en visavi våldsdebatten synnerligen kluven ledare (28/8).
Nej, en person som förlöser ett land efter fyra månaders parlamentarisk kris med en blocköverskridande samarbetskonstellation, som tidningen åtminstone vid högtidliga tillfällen efterlyst, är motsatsen till svag.
Och vad är alternativet? Bara någon timma efter ett tragiskt mord i Malmö går moderatledaren Ulf Kristersson (M) till frontalattack mot den S-ledda regeringen.
När våldets vreda vindar viner som värst behövs politiker som manar till sammanhållning i stället för konfrontation. Malmös kommunalråd Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) är dessbättre en sådan politiker.
En balanserande och konstruktiv röst är också Moa Berglöf som i sin krönika (30/8) avvisar ryktet om systemkollaps knutet till invandringen och konstaterar att ”de senaste årens ihärdiga katastroftänkande stått i vägen för lösningarna på dagens situation”.
I det perspektivet är en blocköverskridande mittenregering ledd av Stefan Löfven (S) att föredra framför en högerregering med konfrontationspolitikern Ulf Kristersson (M) i spetsen och med lika konfrontativa Kristdemokrater och Sverigedemokrater i släptåg.
Bengt Silfverstrand
Gå till toppen