Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Jpegmafia rusar genom hiphophistorien och plockar av allt

Gabriel Zetterström blir halvt besviken, men bejakar den spretande frenesin.

Jpegmafia

HIPHOP. All my heroes are cornballs

Efter fjolårssuccén ”Veteran”: här kommer the disappointment! Det är åtminstone så Jpegmafia marknadsfört uppföljaren.
Nya albumet har arton spår, men skenet bedrar. De tycks vara uppemot hundra, som ibland löper parallellt med varandra. Albumet är en schizofren odyssé genom hiphophistorien, och Redditrapparen gör anspråk på det mesta inom genren. Lil Peep, Migos, Death Grips, Eric B. & Rakim… här blinkas åt alla håll, inte sällan aggressivt paketerat i Beastie Boys anda. Kakofoni eller bara briljant?
Vad sticker ut när skivan är ett koncept, en experimentell skiss? Vissa beståndsdelar etsar sig fast. Skatepunkflörten i ”Rap grown old & die x no child left behind” och titelspårets psykotiskt bisarra klinkande. Hårdrocksriffet i ”Beta male strategies” och vansinnesintrot i ”Prone!”. Avslutande ”Papi I missed U” knyter ihop det fint (som den i princip enda enhetliga låten).
En besvikelse? Nja. Bakom den spretiga frenesin finns nog ett syfte – och en tydlig musikalisk begåvning.
Gå till toppen