Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Minnesord om Per Ole Träskman

Per Ole Träskman, professor emeritus i straffrätt vid Juridiska fakulteten i Lund, avled den 22 juli i en ålder av 75 år, efter en kort tids sjukdom. Han sörjs närmast av hustrun Britta, sönerna Tomas och Mirek med familjer samt många nordiska kollegor och vänner.

Per Ole, PO, Träskis; namnen på vår högt uppskattade kollega och vän var minst lika många som antalet nordiska länder han kom att bli professor i. Det är nu nästan 25 år sedan Per Ole tillträdde sin professur i straffrätt vid den Juridiska fakulteten i Lund. Innan dess hade han varit professor i Helsingfors samt under en kort period vid Handelshøjskolen i Köpenhamn. Under större delen av sin tid i Lund var han aktiv som en mycket engagerad och inspirerande ämnesledare.
När Per Ole tillträdde professuren i Lund föresatte han sig att delta som aktiv lärare i grundutbildningen. Han förnyade och utvecklade undervisningen. Många är de studenter som fått fördjupade perspektiv på straffrätten genom Per Oles förmåga att förmedla komplicerad juridik utan att väja för straffrättens samhälleliga och etiska grundproblem. Med ett stillsamt tilltal levererade han halsbrytande exempel och rättsfall och illustrerade på så vis straffrättens många aspekter.
Per Ole tog också ett stort kollegialt ansvar genom att åta sig uppdraget som dekan för den Juridiska fakulteten under nio år. Han fortsatte att vara verksam efter pensionen, om än på senare år mer sporadiskt. Så sent som i april i år var han granskare vid en av våra doktoranders mittseminarium och utförde, sin vana trogen, uppdraget med stor ödmjukhet och skärpa.
Såsom varandes hans tidigare doktorander och kollegor har vi många minnen av ’vår’ professor.
Vi minns hur han utan avtalat möte tog sig tid att samtala om forskning en stund. Samtal som kom att bli avgörande och gjorde att vi vågade satsa på att välja forskarbanan. Som person sa han hellre ja än nej och han uppmuntrade oss att söka svar utifrån våra egna perspektiv.
Per Ole var inte mångordig, men hans kommentarer var alltid genomtänkta och ofta spetsfundiga. Som handledare hade han en förmåga att utan översvallande beröm ingjuta ett vetenskapligt självförtroende hos oss som var hans doktorander.
Per Ole hade en vetenskapssyn som var osedvanligt vid, vilket tog sig många uttryck, bland annat i intresset för straffrättens internationella dimensioner, men också genom hans breda nordiska nätverk inom straffrätten, så väl som inom kriminologin och rättssociologin.
Hans forskningsintressen rörde alltjämt aktuella teman angående straffrättens relation till frågor om miljön, ekonomisk brottslighet, narkotika och sexualbrott. Med en kritisk blick på kriminalpolitiken har Per Ole beskrivit straffrätten som en planta, som inte får växa sig för stor, och som rättsvetenskapen har till uppgift att vårda och beskära.
Vid ett av våra sista samtal meddelade Per Ole att det nu var dags att trappa ned på allvar. Nu skulle han ägna sig åt FUF, Ferie utan Flyg, och höll på att undersöka till vilka destinationer det fanns tågförbindelser som möjliggjorde detta. Han var alltså in i det sista en sann miljövän som helst tog tåg eller buss. Det är mycket sorgligt att Per Ole inte fick ägna sig åt FUF i många år till.
Våra tankar går nu till Britta och den närmaste familjen.
Ulrika Andersson
Sverker Jönsson
Linnea Wegerstad
Christoffer Wong
Helén Örnemark Hansen
Gå till toppen