Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Tänk så lite det behövs från var och en av oss för att göra stor skillnad

Det här skräpet låg utmed vägen där Anders Johansson promenerade.
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Jag brukar några gånger i veckan avverka lite längre promenader i ett hyfsat tempo. Skönt och välgörande för pensionärskroppen! Nyligen valde jag att vända vid änden av Påarpsvägen, cirka 700-800 meter efter att ha passerat rondellen vid Långebergavägen. Med en suck konstaterar jag, tyvärr inte alls överraskad, hur oändligt skräpigt det är i diket längs cykelvägen. Och jag tänker: ”Så synd att jag inte har en kasse med mig, så jag kunde göra en liten insats för vår miljö!”
Strax innan jag ska vända och gå hem igen blir jag bönhörd av Skaparen själv, som låter en större plastpåse bland allt skräp bli allt annat än osynlig för mina ögon. Jag har liksom inget val om jag vill vara någorlunda trovärdig gentemot mig själv, så jag börjar plocka. Ölburkar, cigarettpaket, plastförpackningar, pappersmuggar… Fimpar och toalett/hushållspapper blir dock för kladdigt och otrevligt för fingrarna och får lämnas därhän. Jag får nog införskaffa mig en funktionell griptång framöver. Efter 500-600 meter är plastpåsen utan handtag i princip full och ett och annat börjar tippa över.
Varför gör jag mig det här omaket? Min hemkomst till kaffekoppen och fruns nybakade banankaka blir rejält fördröjd. Och dessutom vållar det mig ett ganska obekvämt bärande hem till Ramlösa. Bror Duktig, eller…? Nej, men jag vet hur det brukar va: Mycket snack och lite verkstad. Även hos mig själv.
Tack alla ni som organiserat och ideellt tar initiativ till alla skräpplockarkampanjer längs våra stränder och vägar, och du som på eget bevåg väljer att gå från ord till handling. Alla kan vi till att börja med bestämma oss för att ta med oss skräppåsar i våra bilar och lastbilar. Det är liksom inget snack – skillnaden borde bli märkbar längs våra vägar. Sluta upp med att resignerat tänka: ”Det jag gör är ju bara en droppe i havet.” På tal om droppe!
I sitt invigningstal vid Träffpunkt Rosengården nyligen gav oss kommunalrådet Lars Thunberg ett underbart citat av den nu bioaktuelle Tage Danielsson, som jag gärna skickar vidare: ”En droppe doppad i livets älv har ingen kraft att flyta själv. Dock finns ett krav på varenda droppe: Hjälp till att hålla de andra oppe.”
Tänk så lite det behövs från var och en av oss för att göra en sån skillnad!
Anders Johansson
Ramlösa
Gå till toppen