Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Mats Skogkär: Gängsamtal med förutsägbart slut.

Ulf Kristersson (M) och Johan Forssell (M) föreslog på måndagen att polisen ska kunna anställa ordningsvakter som avlastning.Bild: Jessica Gow/TT
Att sjupartisamtalen om åtgärder mot gängbrottslighet skulle sluta i oenighet och ömsesidiga förebråelser om att inte ta frågan på allvar, kom inte direkt som någon överraskning.
Tonen sattes redan när inrikesminister Mikael Damberg (S) bjöd in till samtalen och slog fast att riksdagens åttonde parti inte fick vara med. Det finns ingen anledning att tro att Sverigedemokraternas deltagande hade gjort vare sig till eller från när det gäller slutresultatet, men det var ännu en påminnelse om att det politiska spelet ofta är viktigare än de politiska sakfrågorna. I alla fall för partierna.
I lördags hoppade först Moderaterna av. Sedan följde Kristdemokraterna efter. Och Liberalerna. Varpå regeringen presenterade ett åtgärdsprogram med 34 punkter, "det största paketet mot gängkriminalitet någonsin i Sverige", sade Damberg.
I praktiken handlar det om närmare tjugo utredningar, en handfull förslag som ska skickas ut på lagrådsremiss under hösten och våren, samt några diffusa uttalanden i stil med "polisen bör prioritera vittnesskyddsprogrammet".
Självfallet måste ny lagstiftning utredas och förslagen beredas. Att göra rätt är viktigare än att göra snabbt. Men det betyder också att effekterna av åtgärderna i de flesta fall inte kommer att märkas förrän om några år.
Dessutom: vad som återstår när utredningsmaskineriet tuggat klart och vad som därefter utmynnar i skarpa förslag som läggs fram för riksdagen, är det ingen som vet.
"Helt otillräckligt för att stoppa skjutningarna, de sprängningar, den otrygghet som plågar Sverige", var den förklaring Moderaternas rättspolitiske talesperson Johan Forssell gav i Agenda i SVT på söndagskvällen till varför hans parti hoppat av samtalen.
Stort väsen görs av att S inte vill gå med på M-förslaget om särskilda visitationszoner. Svårförståeligt i och för sig, men knappast något som kampen mot gängen står eller faller med.
Forssell anser också att det inte behöver utredas om kronvittnen och anonyma vittnen ska införas, bara hur. Visst, kronvittnen och anonyma vittnen finns på andra håll och skulle mycket väl kunna ha en plats också i det svenska rättssystemet. Men det är samtidigt ingrepp som har stor och principiell betydelse för rättssäkerheten och som därför bör bli föremål för noggranna överväganden, inte hastas igenom.
"Vi har en fast etablerad, organiserad kriminalitet och har haft det i en tjugo, tjugofem år skulle jag säga, som har blivit värre och värre och där vi inte kvävde det i sin linda, för det skulle vi ju ha gjort, skulle jag säga, i början på 90-talet när vi började se de här tendenserna", medgav justitieminister Morgan Johansson (S) i TV4 häromveckan i ett ögonblick av självkritik eller möjligen klarsyn. Men senfärdigheten för 25 år sedan görs inte ogjord med ogenomtänkta åtgärder nu.
Sammanbrottet i samtalen handlar sannolikt mest om att det grova våldet är en viktig fråga för väljarna. Då är det svårt för de politiska partierna att inte försöka profilera sig.
Att skärpa lagar och ge polisen ökade resurser är ändå den enkla ekvationen. Att räkna ut hur nyrekrytringen till gängen ska brytas är betydligt svårare. Hårdare tag hjälper inte, hävdar kritikerna. Frågan är vad som hjälper. Mjuka tag tycks heller inte bita. I tidningens granskning av de 20 unga män som är centrala i Malmös gängmiljö konstateras följande:
"Med undantag för tre personer i kartläggningen har samtliga erbjudits hjälp sedan de var pojkar. Några av dem finns noterade hos polisen redan som tioåringar."
Samtalen må vara över för den här gången men det finns mer att säga och ännu mer att göra.
Gå till toppen