Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Boris Johnson lurade drottningen. Och folket.

Boris Johnson gör tummen upp efter att Högsta domstolen gjort tummen ner för hemförlovningen av parlamentet.Bild: Matt Rourke
Detta är tidningens huvudledare. HDs hållning är oberoende liberal.
Få trodde väl att den brittiska brexitförvirringen skulle kunna förvärras ytterligare – men det var just vad som hände på tisdagen.
Då slog Högsta domstolen i Storbritannien fast att regeringen och premiärminister Boris Johnson agerade olagligt när parlamentet tvingades stänga i över en månad för att återsamlas mindre än tre veckor före det avgörande datum då Storbritannien ska lämna EU, den 31 oktober.
"Parlamentet har inte blivit hemförlovat", sade rättens ordförande Brenda Hale. Beslutet var olagligt och utan rättsverkan, enligt en enig domstol bestående av elva domare. Stängningen hindrade parlamentet från att utföra sitt konstitutionella uppdrag utan att det fanns någon rimlig grund för åtgärden, resonerar HD.
Boris Johnsons kommentar till beskedet löd att han är djupt oenig med rätten men respekterar utslaget. Alltid något.
Oppositionen gick till omedelbar och samfälld attack mot regeringschefen.
"Det här bekräftar vad vi alla redan visste: Boris Johnson är inte lämpad att vara premiärminister. Han har misslett drottningen och landet och olagligt tystat folkets representanter", kommenterade Liberaldemokraternas ordförande Jo Swinson.
Även Labourledaren Jeremy Corbyn anser att Johnson ska avgå.
"Han bör, för att använda historiska ord, överväga sin position", hälsade Corbyn från Labours partikonferens i Brighton.
Johnson tycks dock inte ha för avsikt att lämna 10 Downing Street.
Före stängningen av parlamentet – den nu olagligförklarade – var ett nyval just vad Johnson eftersträvade. Han räknade med att hans regering då skulle kunna stärka sin ställning i parlamentet. Men två gånger röstade parlamentet nej till Johnsons begäran.
Ett nyval tycks dock fortfarande vara vad Toryledaren siktar på. Det var i alla fall vad han uppgav inför journalister i New York, där han befann sig på tisdagen. Fast det är inte säkert att Johnsons aktier stärkts bland väljarna när det nu står klart att han i praktiken fört både folket och den brittiska monarken bakom ljuset. Formellt var det Elisabeth II som hemförlovade parlamentet, i praktiken var det på premiärministerns order, som drottningen bara hade att verkställa.
Efter att ha offentliggjort sitt utslag överlät Högsta domstolen åt talmännen i under- respektive överhuset att avgöra vad som ska hända härnäst.
Underhusets stridbare talman John Bercow meddelade tämligen omgående att arbetet i parlamentet kommer att återupptas redan under onsdagen.
Nu fortsätter kraftmätningen mellan premiärminister Johnson och parlamentet. Och kampen mot klockan. Omedelbart innan parlamentet hemförlovades drev en majoritet i underhuset igenom en lag som ålägger premiärministern att be EU om förlängd förhandlingstid fram till den 31 januari 2020. Detta såvida underhuset inte dessförinnan har sagt ja till ett utträdesavtal – eller godkänt ett avtalslöst utträde.
Johnson har å sin sida försäkrat att han ska föra Storbritannien ut ur EU den 31 oktober – med eller utan avtal – och att han inte på några villkors vis tänker låta sig hindras av parlamentet.
Han har ända sedan han tillträdde velat ge sken av att hans regering för framgångsrika förhandlingar med EU om ett modifierat utträdesavtal, ett bättre avtal. Få utanför hans mest lojala supporterskara tog väl dessa försäkringar på allvar före utslaget i högsta domstolen, ännu färre lär göra det nu.
Boris Johnson har med all önskvärd tydlighet visat att han är en man vars ord inte går att lita på och en som är redo att runda såväl demokratiska principer som lagen för att få sin vilja igenom. Kort sagt en person ingen förnuftig människa borde köpa en begagnad bil av, än mindre anförtro uppgiften att leda ett land.
Gå till toppen