Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsartext: Jag vill inte ha tillbaka veckobad i zinkbalja i köket och utedass – men...

Jag är så gammal att jag varit med om utedass, veckobad i en zinkbalja i köket, tvättbyk och konservering av kött och bär. Ingen tid att önska tillbaka men den hade också tid till omsorg och gemenskap. Det skriver Katarina Nilsson. Bilden visar utedass till varje lägenhet på en bakgård på Södermalm i Stockholm 1968.Bild: PRESSENS BILD
Vi lever i en tid, i ett land med väldigt hög välfärd.
I en fantastisk tid då sjukvården har bot för nästan allt.
En tid då skola och utbildning är så självklar att den för många inte ses som en förmån utan mer ses som ett tvång.
En tid då vi ser det som självklart att den som är gammal ska få sina behov av omsorg och stöd tillgodosedda.
En tid då människor med funktionshinder givet ska få stöd att leva så obehindrat som det bara är möjligt.
En tid då alla barn är förskoleplacerade från senast ett år.
En tid då heltid är normen för alla vuxna fram till pension.
Vi lever i en tid och ett land där merparten har råd att tillfredsställa långt mer än livsnödvändiga materiella önskningar.
I en tid då semesterresor och nöjen är vardagsmat för de flesta.
Men vi lever också i en tid då välfärdens konsekvenser börjar ifrågasättas.
En tid då ekosystem och klimat är på väg att kollapsa i hela världen.
En tid då forskningen säger att vi lever ohållbart om vårt klot ska ha en framtid.
En tid då produktionen ska pressas till det yttersta.
En tid då småskalighet och omsorg om naturens förutsättningar överskrids till förmån ensidig massproduktion.
En tid då välfärd och psykisk hälsa inte är varandras följeslagare.
En tid av individualism och självupptagenhet och ... ensamhet.
En tid av yta, nöjen, prylar och glamour.
En tid då kampen mot tiden gör människor sjuka.
En tid då tid för reflektion kring existentiella frågor inte hinns med - tankar om livets mening och mål.
En tid då Gud är bortrationaliserad.
En tid då mammon hyllas.
Och en tid då ungdomar protesterar mot ett ohållbart samhällssystem
En tid då ungdomar inte ser en framtid.
Kan skutan vändas, vill vi vända den? Innan den vänder sig själv?
Vår välfärd - vår sjukvård, våra skolor, vår goda omsorg, våra poliser, vår uppbyggda infrastruktur är ju en följd av, beroende av sysselsättning, tillverkning och konsumtion.
Vi springer i ett ekorrhjul som går fortare och fortare.
Är vi beredda att kliva av och ta konsekvenserna?
Finns det en möjlighet att förändra detta ohållbara konsumtionssamhälle och ändå ha råd med den gemensamma välfärden?
Jag är så gammal att jag varit med om utedass, veckobad i en zinkbalja i köket, tvättbyk och konservering av kött och bär.
Ingen tid att önska tillbaka men den hade också tid till omsorg och gemenskap. En tid då man var beroende av varandra. En tid då man levde mer i symbios med naturen.
Det fanns värden på den tiden som har gått förlorat i vår nutida konsumtionstid. Man lärde sig återanvändning och förnöjsamhet. Och man höll söndag.
Vår tid är nu och vi kan inte gå tillbaka till tider som varit men jag är övertygad att vi och vår jord skulle må bättre med mindre konsumtion till förmån för mer tid för varandra och till reflektion över vår stund på jorden.
Tror sjukvårdskostnaderna skulle sjunka, den psykiska ohälsan minska, skolorna fungera bättre och kanske till och med att droger och kriminalitet skulle minska om vi hade tid att se varandra.
Och jordens resurser skulle räcka lite längre.
Katarina Nilsson
Ängelholm
Gå till toppen