Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Tundran tinar och haven värms på febrig planet.

Översvämning i Houston, Texas, efter stormen Imelda. Klimatförändringar väntas ge fler extrema väderhändelser.Bild: Melissa Phillip
Under fredagen är det tänkt att människor världen över, unga som äldre, ska strejka för klimatet. Det är den globala rörelsen bakom skolstrejkerna, Fridays for future, som vill se vuxna ansluta sig till protesterna.
Fredagen är avslutningen på den vecka i klimatets tecken som inleddes i måndags med FN:s toppmöte i New York. Allvaret i klimathotet tycks nu gå upp för allt fler, politiker, näringslivsföreträdare såväl som andra. Vad skulle kunna vara en mer passande och slående avslutning på denna vecka än att miljoner människor runt om i världen samlas till mäktiga manifestationer, fyller gator och torg?
Skolstrejkerna för klimatet, initierade och inspirerade av aktivisten Greta Thunberg, har betytt oerhört mycket för att uppmärksamma klimathotet och pressa frågan högre upp på den politiska agendan. Det betyder inte att strejk är det bästa sättet för vuxna att uttrycka sitt stöd. Men de 171 forskare i samhällsvetenskap och humaniora som skriver på torsdagens DN Debatt har rätt i att det behövs omfattande och långvariga påtryckningar från hela samhället för att få de politiskt ansvariga att utöva det ledarskap situationen kräver.
På onsdagen kom ännu en rapport från FN:s klimatpanel IPCC, en lunta med nya, dystra och uppfordrande slutsatser som understryker allvaret i situationen. Denna rapport handlar om uppvärmningens följder för världshaven och för kryosfären – de frusna delarna av planeten.
Bland konsekvenserna: kraftigt och snabbt stigande havsnivåer, oceaner som blir varmare, surare och syrefattigare, vilket påverkar livsbetingelserna för alla arter som lever där. Och i sin tur för mänskligheten.
Den lilla faktaresistenta skara som förnekar eller kraftigt förringar klimathotet låter sig förmodligen aldrig övertygas. Men lyckligtvis är de få. Enligt en undersökning av Kantar Sifo från i somras är det endast 3 procent i Sverige som anser att människan inte påverkar klimatet. 86 procent anser däremot att människan i stor eller ganska stor utsträckning påverkat klimatet.
Havens betydelse för människans livsbetingelser kan knappast överskattas. Oceanerna täcker 71 procent av jordens yta och innehåller ungefär 97 procent av allt vatten på jorden. Kryosfären utgör cirka 10 procent av jordens landyta. I de kustområden, mindre öar, polarområden och bergsområden som är särskilt påverkade av förändringarna som beskrivs i rapporten, lever idag omkring 1,4 miljarder människor, en femtedel av världens befolkning.
Smältande glaciärer och istäcken gör att havsnivån stiger. Havshöjningen under 1900-talet uppgick på global nivå till totalt 15 centimeter. Idag stiger havet dubbelt så snabbt, 3,6 millimeter årligen och hastigheten ökar. Detta kommer att fortsätta under flera sekel. Även om utsläppen av växthusgaser minskas radikalt och den globala uppvärmningen hejdas en bra bit under 2 grader, så kan denna havshöjning komma att uppgå till 30–60 centimeter fram till år 2100. Fortsätter utsläppen och uppvärmningen i snabb takt kan havsnivåhöjningen närma sig det dubbla.
Uppvärmningen och förändringar i vattnets kemiska sammansättning har redan påverkat livet i havet, vilket i sin tur får effekter på marina ekosystem och i nästa steg på människors livsvillkor.
Glaciärer och istäcken smälter och krymper, i områden med permafrost – som den sibiriska tundran – töar marken. Allvaret i detta kan knappast överdrivas. I Arktis och områden med permafrost ligger bundet ungefär dubbelt så mycket koldioxid som idag finns i atmosfären.
Även om vissa av de förändringar som nu sker – exempelvis höjningen av havsnivån – är oåterkalleliga och kommer att fortsätta under de närmaste århundradena, går utvecklingen att påverka. Men då krävs långtgående och snabba åtgärder. Återigen: utsläppen av växthusgaser måste minska radikalt. Åtagandena enligt Parisavtalet är den lägsta godtagbara ambitionsnivån. Följderna av klimatförändringarna kan mötas och mildras. Men det kräver handling. Nu.
Gå till toppen