Vladimir Putin. Xi Jinping. Recep Tayyip Erdogan. Jair Bolsonaro. Benjamin Netanyahu. Boris Johnson. Och så Donald Trump, förstås.

En värld styrd av alfahannar är deprimerande. En är klimatförnekare, en annan hotar frihandel eller demokrati, en trampar på mänskliga rättigheter, en annan på rättsstaten och pressfriheten. Någon kringskär kvinnors liv, en annan homosexuellas. De flesta tycks bara vara intresserade av sin egen person och maktposition.

Så syns plötsligt ljus i tunneln. Demokratin slår tillbaka. Med politik. Och juridik.

Erdogan, Putin och Netanyahu har fått sig en näsbränna i val de senaste månaderna.

I lokalvalet i Moskva backade president Vladimir Putins styrande parti, Enade Ryssland fick bara 24 av de totalt 45 platserna i duman, mot 40 innan. Detta efter att regimen helt oblygt stört ut oppositionen.

I Israel slutade valet i dött lopp. Dåliga nyheter för Netanyahu, även om han nu försöker bilda regering. Hans ställning byggde på att han kan vinna val och säkra regeringsmakten, nu har han i två val – som han själv utlyst – misslyckats. Ett korruptionsåtal hotar fortfarande.

I Turkiets största stad Istanbul och huvudstaden Ankara vann oppositionen också nyvalet – en nesa för president Erdogan och hans muslimska konservativa AKP.

Men de riktiga skrällarna, det historiska, kom den här veckan.

Premiärminister Boris Johnson hade siktat in sig på en brexit till varje pris – ”do or die” till halloween – och hemförlovat det obstinata parlamentet. Allt verkade gå som planerat, tills ett stringent besked från Högsta domstolen satte stopp för det hela:

Att uppmana Hennes majestät att hemförlova parlamentet var olagligt, förklarade rättens ordförande Brenda Hale. Johnson hade fört drottningen bakom ljuset. Lady Hale kallade effekterna för demokratin förödande, ”det förhindrade parlamentet att utföra sitt konstitutionella arbete utan rimlig motivering”.

Några ord om Brenda Hale, den kavata juristen som kämpat sig upp hela vägen till toppen genom ett lager av män från privatskolor. Eller snarare om hennes broscher – betydelsebärande, sådär som USA:s tidigare utrikesminister Madeleine Albrights.

The New York Times rubricerade sin artikel om det oväntade beskedet på temat farlig spindel: Big Spider Love: The Brooch That Ate Brexit. Spindelkännare landar i att smycket på domarens högra axel föreställer en köttätande kamelspindel. Mycket snart fanns den förstås tryckt på t-tröjor. Lady Hale har för övrigt också andra udda broscher, som en larv, en trollslända och en groda.

Den aktuella spindeln påstås alltså ha glufsat i sig brexit. Just där är sista ordet inte sagt, farsen fortsätter i brittisk politik. Att skratta åt och förfasas över. Men domstolen var tydlig. En gräns passerades.

Boris Johnson replikerade att han är djupt oenig med domstolen, men att regeringen kommer att respektera beslutet. Fattas bara annat.

Det är uppseendeväckande att den oskrivna konstitutionen så enkelt kunde användas så här, att en populist så enkelt kunde sätta ett folkvalt parlament ur spel. Så beskedet att han faktiskt inte kan det var en lisa. Bra för britterna och bra för demokratin i en rad länder där auktoritära nationalistiska ledare gärna skulle följa exemplet.

Historiskt är det också i USA. Representanthusets talman Nancy Pelosi förklarade i tisdags att Demokraterna inleder en officiell utredning om att ställa USA:s president Donald Trump inför riksrätt – en politisk process som kan avsätta presidenten:

”Presidenten måste ställas till svars. Ingen står över lagen.”

Äntligen. Demokraterna har tvekat länge, oeniga, osäkra på utfallet. Men att inte agera nu hade varit politiskt fegt och fel. Ingen står över lagen, som sagt.

Trump ryar i vanlig ordning om häxjakt – den värsta i USA:s historia, ja kanske den värsta i världen – men faktum är att sammanfattningen av ett telefonsamtal mellan honom och Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj i juli är tydlig.

Först påminner Trump om hur mycket pengar USA ger Ukraina, sedan uppmanar han Zelenskyj att samarbeta med justitieminister William Barr och Trumps personliga juridiska rådgivare Rudy Giuliani för att undersöka Demokraternas toppkandidat Joe Biden och hans son Hunter. Nyckelfrasen i utskriften lyder:

”I would like you to do us a favor though.”

En sittande president, världens mäktigaste, ber ett litet bidragsberoende lands president om en tjänst: att agera mot den mäktiges motståndare i ett demokratiskt val.

Han använder ämbetet för egen vinning. Vem är det Zelenskyj ska göra denna tjänst? Jo, us. Oss, snarare Trumps kampanj än USA.

Det osar maffiametoder, lite samarbete med consiglieren, en liten tjänst som inte går att vägra göra. Anmärkningsvärt, som det brukar heta när något är helt galet.

Det är möjligt att brexit blir lika förödande hård också efter att Johnson satts på plats och den parlamentariska ordningen återställts. Det är inte osannolikt att Trump återväljs trots de nya anklagelserna. Det är troligt att Putin fortsätter nonchalera demokratin och Xi trampa på mänskliga rättigheter.