Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsartext: De som alltid pratar och räcker upp handen blir oftast lärarnas favoriter

Man behöver helt enkelt lära sig att ta för sig för att lyckas. Vi matas av detta var dag, var vi än vänder oss, skriver Eloise Jörgensen om förhållandet mellan extrovert och introvert i skolorna och samhället i stort.Bild: Kallestad, Gorm
Instängd i sig själv, begränsad av spärrar, tystad av blyghet sitter den ensamma, introverta i sitt mörka hörn. Utåtagerande, positiv och sprudlande ekar den extrovertas skratt i skolkorridorerna. I skolvärlden är det självklart vem som kommer lyckas och därmed tilldelas ytterligare uppmärksamhet. Det introverta barnet blir bortglömt och detta för att omgivningen tror att det är så de vill ha det. Detta är ett jätteproblem, skolverksamheten kan inte dela in barn i fack. Det är en verksamhet som ska vara lik för alla, även hur olika vi är.
”Jag ser att en utåtriktad person och en inåtvänd person är två olika individer med olika potential. Men i skolan så kände jag mig bara fel.” Detta är ett citat ur Sofia Hanssons examensarbete ”Jag var ’fel’ i skolan”. Sofia Hansson beskriver hur de introverta egenskaperna fått henne att känna sig fel och malplacerad i skolmiljön.
Att extroverta egenskaper ses som positiva är ingen hemlighet. Den som pratar med alla och alltid räcker upp handen i klassrummet blir oftast lärarnas favorit. Det ligger i samhällets normer att ta för sig för att klara sig. Ett exempel är det nya fenomenet ”elevdemokrati”. Med detta menar man att barn ska ha rätt till inflytande över sitt eget lärande. Isak Skogstad, lärare och debattör, skriver i Aftonbladet att ”introverta förlorar på elevmakt”. Han menar att ett introvert barn inte kommer våga eller vilja räcka upp handen när till exempel de nya ordningsreglerna ska bestämmas. Jag minns själv hur jag långa stunder satt och funderade på hur jag skulle formulera mitt svar för att till slut inte säga det alls. Skogstad menar att man återigen blir en förlorare där man sitter tyst på sin stol medan de högljudda barnen bestämmer.
Överallt ses den extroverta som den bästa. I arbetssammanhang eftersöker man ofta en ledande och glad person, i skolorna är det den som bryr sig om alla och sprider glädje i korridorerna som får stipendium, på filmer lyckas den som kämpar och vågar riskera. Man behöver helt enkelt lära sig att ta för sig för att lyckas. Vi matas av detta var dag, var vi än vänder oss. Varför tror ni Pippi blivit så populär hos både barn och föräldrar? Och böckerna och filmerna om Nicke Nyfiken, även de med en extrovert huvudperson.
”Det är att vara extrovert som är normen i vårt samhälle. Det ställs krav på att vi ska vara utåtriktade, ta plats och kunna socialisera med alla andra när som helst. I fjärde klass blev det tydligt för mig att det var just det som krävdes för att få vara med”. Detta är ett utdrag ur Linus Jonkmans bok ”Introvert – den tysta revolutionen”. Att vara extrovert är helt enkelt något positivt som vi har nytta av i framtiden. Är det inte lika bra att jobba för att barnen ska bli det då? Absolut. Om man vill uppfostra barn till osäkra individer som var dag känner att de måste göra sig till. Det går att fejka, med tillräckligt mycket övning kan vi alla bli någon vi inte är. Men hur skulle det se ut i framtiden? Man kan inte låta en norm ta över. Normen som de extroverta satt och som de introverta aldrig sagt emot. För i vanlig ordning blir de tystade, skymda i skuggan av hjältar.
Så ska man befrias helt från att prata i skolan? Absolut inte. Vi bör bara lära oss på olika sätt.
Hur bör vi gå till väga? För det första måste vi ändra i pedagogiken. Det är den som ligger till grund för hur man behandlar barn. Att tydligt förklara barns olikheter och förutsättningar är viktigt. Vi måste utbilda lärarna såväl i de extroverta som introverta personlighetsdragen. Detta kan hjälpa dem förstå hur de bör anpassa sin undervisning till olika elever för att skapa de bästa förutsättningarna. Till exempel kan man ibland låta eleverna själva välja på vilket sätt de vill lämna in en uppgift. Man kan ha alternativ som muntligt i form av tal eller inspelning, skriftliga inlämningar eller prov.
Så för att främja alla barns lika rättigheter måste skolan göra en ändring och helst igår. Vi måste synliggöra och acceptera att det finns problem och precis som jag gör nu, skapa debatt.
Eloise Jörgensen
Gå till toppen