Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Värna ungas bildning. Antiken blir inte omodern.

Grekisk konst på Glyptoteket i Köpenhamn.Bild: Heiko Junge
Skolverkets nya kursplan hänger som ett Damoklessvärd över ungas klassiska bildning. När högstadiets historieundervisning sågs över fann myndigheten att lektionstimmarna var för få för att ge tid åt allt innehåll. Det sågs helt enkelt som nödvändigt att stryka en del. Och valet föll, enligt liggande förslag, på att slopa undervisningen om antiken.
Hela momentet "forna civilisationer, från förhistorisk tid till cirka 1700" ska enligt planerna lyftas ut från ämnet historia. Förändringen skapar utrymme för mer undervisning om efterkrigstiden och ger "förutsättningar för ett djupare lärande", menar Skolverket.
Ett ytterst märkligt förslag. I förstone kan avvägningen möjligen verka nödtvungen: Vietnamkriget istället för Puniska krigen, Sovjetunionen istället för romarriket, Margaret Thatcher istället för Kleopatra …
Men hur djupt blir lärandet utan kunskaper om ursprunget till den västerländska civilisationen? Demokratin, filosofin, matematiken, medborgartanken – listan kan göras lång över omistligt arvegods från de gamla grekerna och romarna. Går det ens att förstå det europeiska kulturarvet om undervisningen ger bilden av att det plötsligt bara fanns?
Vi gör oss urarva.
Unga som tar del av litteratur, film, teater, tidningsartiklar eller politisk debatt får svårare att hänga med i svängarna utan skolkunskaper om antiken. Och även om Sverige skulle skjuta referensramarna framåt i historien, så kommer omvärlden inte att göra det
Ta till exempel uttalandet i tisdags av amerikanska representanthusets talman Nancy Pelosi. Beslutet om en riksrättsutredning mot USA:s president Donald Trump beskrev hon som att "korsa Rubicon". Det är sin sak att inte känna till detta uttryck för att återvändo saknas. Men hur ska uppsjön av sådana historiska referenser ens förklaras för unga med vag uppfattning om vad antiken var?
"Jo, Rubicon var en gränsflod och enligt den romerska rätten – ja, alltså ursprunget till den västerländska rättstraditionen – var det förbjudet att gå över den för arméer utsända av republiken Rom. Men Julius Caesar passerade floden och sade att tärningen var kastad. Spelare? Nej, Caesar var en framstående militär och statsman. Det var förresten efter hans namn som efterträdarna kom att kallas för kejsare. Ja, de hade sådana i romarriket, sin tids dominerande stormakt …"
Naturligtvis måste grundskolans kursplaner kunna anpassas och ändras. Men kunskapen om antiken är inte omodern. Även i en tid då all tänkbar information finns lättillgänglig på nätet är grundläggande bildning svår att googla sig till. Man behöver kunna ställa rätt frågor. Skolan måste erbjuda en stomme av kunskaper som det sedan går att komplettera och bygga vidare på. Ett hum om antiken är en svårumbärlig del i en sådan konstruktion.
Visst lär sig många elever ändå om det grekisk-romerska arvet när de gått vidare till gymnasieskolan. Men den är inte obligatorisk och även där konkurrerar många epoker om historieundervisningstiden.
En möjlig lösning finns i Skolverkets egen konsekvensutredning.
"Om regeringen inte beslutar i enlighet med Skolverkets förslag bedömer myndigheten att timplanen behöver utökas."
Svårare behöver det inte vara. Med utökad timplan behöver inga väsentliga historiekunskaper väljas bort till förmån för andra. Så vårdas bildningsidealen, som för övrigt också härstammar från antiken.
Gå till toppen