Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Debattinlägg: ”Barn som lever skyddat på grund av våld från pappan ska inte ha umgänge med honom.”

Idag ska mamman, i stort sett oavsett vad pappan gjort, oavsett hur rädd hon är för honom, se till att barnen ska vilja träffa honom, skriver Jenny Eek och Else-Marie Larsen vid Helsingborgs kvinnojour.

Barn som ser pappa eller styvpappa slå mamma behöver hjälp att hantera de känslor sådant medför, skriver Jenny Eek och Else-Marie Larsen vid Helsingborgs kvinnojour.Bild: Anders Wiklund/TT
Nyligen deltog vi i den årliga konferensen Nordiska kvinnor mot våld som denna gång arrangerades i Köpenhamn.
Den danska kronprinsessan Mary höll ett välformulerat bra tal som visade att hon är väl insatt i ämnet mäns våld mot kvinnor och hur det påverkar kvinnor och barn. Hon berättade att alla barnmorskor i Danmark ska börja fråga om våld i hemmet under graviditeter på samma sätt som de frågar om kvinnorna röker. Så är det redan i Sverige och det är utmärkt.
Fler behöver lära sig se, upptäcka och våga fråga om våld. Men det är också viktigt att olika instanser i samhället arbetar vidare med familjer där det framkommit att våld förekommer.
Forskning visar att människor som upplever trauma i barndomen löper kraftigt ökad risk att drabbas av psykisk och fysisk ohälsa. Risken är också större att bli utsatt för våld, själv utöva våld, självmordsförsök och självmord.
Barn som ser pappa eller styvpappa slå mamma behöver hjälp att hantera de känslor, trauma, sådant medför.
I Danmark ska alla barn som upplever våld hemma enligt lag träffa en barnpsykolog. I Sverige måste båda vårdnadshavarna godkänna att barnet ska få träffa en psykolog. I så gott som alla fall vi stött på genom åren, och det är många, säger pappan nej till att barnen ska få träffa någon för att bearbeta det våld han utsatt familjen för.
Kvinnorna, mammorna, får ofta från företrädare för socialtjänsten och familjerätten höra att de ska främja relationen mellan barnen och pappan. Det sker trots att mamman kanske har fått fly från sitt tidigare liv och sin hemort tillsammans med barnen som fått lämna skola, vänner och trygghet på grund av pappans våldsamheter. Allt detta sker därför att socialtjänsten, och ibland polisen, bedömt pappan som för farlig för att mamman och barnen ska kunna bo kvar. Men idag ska mamman, i stort sett oavsett vad pappan gjort, oavsett hur rädd hon är för honom, se till att barnen ska vilja träffa honom.
Tanken är att barnen som upplevt att pappa utövar våld mot mamma och ibland också själva varit utsatta för våld, ska skyddas av mamma med hjälp av socialtjänst och få komma till ett skyddat boende. Där ska de få tid att läka, få lugn och ro, inte vakna på nätterna av bråk och skrik och våld, inte längre behöva uppleva att de själva eller den person som står för omsorgen om dem blir utsatta för våld.
Mamman ska hjälpa barnen att känna sig trygga, att sova lugnt, få bra rutiner, se till att de kommer in på förskola och skola i den nya kommunen som de fått fly till. Men mamman ska alltså samtidigt hela tiden arbeta för att barnen ska vilja träffa pappan. Oavsett vad barnet vill. Vår erfarenhet är också att mammorna ofta också får skulden för att barnen inte vill träffa papporna.
När umgänget med pappan sedan ska ske så måste mamman se till att barnen inte avslöjar den nya ort de bor på. Det är absurt att lägga ett sådant ansvar på barn. Om barnet råkar försäga sig till pappan måste det tillsammans med mamman bryta upp igen, byta förskola och skola igen, säga hejdå till nya vänner, pedagoger och andra trygghetspersoner, och börja om igen.
Och allt detta går under beteckningen barnens rätt till sin pappa. Tanken är bra, men hur kan det vara rimligt att ett barn ska ha umgänge med en förälder som det tvingas gömma sig för? Hur kan det vara barnens bästa att ha umgänge med en sådan förälder?
Vi vill att samhället, socialtjänst, familjerätt och tingsrätt följer det forskningen säger kring barn som upplevt våld. Barn som tvingas fly, och lever skyddat, på grund av våldet från pappa, ska inte ha umgänge med densamme. Det är inte förenat med barnets bästa.
I de fall där barnen absolut vill träffa sin pappa, ska det övervakas av socialtjänsten.
Vi hoppas också att Sverige följer Danmarks exempel, nu när FN:s barnkonvention blir lag i januari 2020, och lagstiftar om att barn ska få träffa en psykolog eller annan lämplig samtalskontakt när det gäller våld de upplevt. Utan medgivande av vårdnadshavare.
Jenny Eek, verksamhetsutvecklare vid Helsingborgs kvinnojour.
Else-Marie Larsen, verksamhetschef vid Helsingborgs kvinnojour.
Gå till toppen