Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Nyamko Sabuni har svårt att hålla sig på spåret.

Nyamko Sabuni, Liberalernas partiledare, har uppenbart svårt med kommunikationen.Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT
Första krisen kan vara under uppsegling i fyrpartisamarbetet mellan S, MP, C och L. Konfliktungen handlar inte om vilken liten futtig punkt som helst i 73-punktsprogrammet från i januari, det avtal som gav Stefan Löfven (S) statsministerposten. Utan om nummer 28, det enskilt största projektet:
Höghastighetstågen.
Punkt 28 har namnet Bygg ut infrastrukturen – bind ihop Sverige med tåg som går i tid. Här sägs:
”Nya stambanor för höghastighetståg ska färdigställas så att Stockholm, Göteborg, Malmö och regioner och städer längs med och i anslutning till banans sträckning bättre knyts samman med moderna och hållbara kommunikationer.”
En bit längre ned i texten sägs att ”den breda finansieringsdiskussionen mellan sju riksdagspartier ska återupptas och utgöra utgångspunkten för det fortsatta arbetet med projektet”.
Just det senare är stötestenen, den stötesten som Liberalernas ledare Nyamko Sabuni framhäver i en intervju i Dagens industri. Hon menar att Moderaterna måste vara med på en uppgörelse om finansieringen av de nya tågbanorna. Annars blir det inget. Till saken hör att Moderaterna säger nej till hela projektet, som kan kosta omkring 230 miljarder kronor. M vill inte ens sitta med och diskutera notan, enligt den ekonomiskpolitiska talespersonen Elisabeth Svantesson.
Miljöpartiet och Centern har inte oväntat gått i taket. Inom de två partierna, som är benhårt för snabbtågen, är irritationen kraftig över L-ledarens utspel. Inte nog med att Sabuni i Di-intervjun sågar grunderna för tågbeslutet – att det kostar för mycket och att klimatnyttan kan betvivlas – hon tycks dessutom vara beredd att ge Moderaterna något slags vetorätt över järnvägsbygget.
Det finns inget som helst utrymme i 73-punktsöverenskommelsen för L att dra tillbaka sitt stöd för nya stambanor – ”om man vill behålla samarbetet”, säger en tung MP-källa till Expressen.
Ingen har påstått att 73-punktsöverenskommelsen skulle bli en promenad i parken för de inblandade partierna. Men få hade nog gissat att höghastighetstågen skulle vålla turbulens. Snarare skulle värnskattens slopande, en liberaliserad arbetsrätt eller en reformerad hyresmodell kunna skapa konvulsioner i samarbetet.
Men somligt behöver sägas till Nyamko Sabunis försvar. I sak resonerar hon i flera avseenden klokt.
Stora, tunga, viktiga reformer kräver breda uppgörelser. Helt enkelt därför att dessa uppgörelser måste hålla över tid. Sabuni har givetvis rätt i att nya regeringar lär komma och gå. Då vore det huvudlöst att starta ett mångmiljardprojekt som hotar att skrotas vid nästa maktskifte.
Med ett liknande resonemang vore det ett tankefel att bygga de i sig välkomna höghastighetsbanorna med en ”stumptaktik” – en bit i taget, en stump mellan Lund och Hässleholm, en annan mellan Göteborg och Borås, och så vidare. Ska höghastighetsbanorna byggas, vilket de bör, måste det göras djärvt och med framstegsoptimism, med upplånade pengar och hög byggtakt så att nyttan kommer medborgarna till del så snabbt som möjligt. Om banorna är klara först bortåt 2090-talet, då har Sabuni en poäng:
”Då är det ju rena rama Göta kanal vi talar om.”
När detta väl är sagt, måste än en gång frågan ställas hur i hela världen Liberalernas ledare taktiskt tänker. Sabuni försöker bygga upp ett förtroende för sitt sargade parti. Hon säger också, gång på gång, att hon respekterar partiets beslut att stödja ett liberalt färgat 73-punktsprogram. Sedan sitter hon i Malou von Sivers TV4-fåtölj (Malou efter tio 1/10) och beskriver fyrpartisamarbetet så här:
”Man får inte glömma att det är 60 procent av svenska folket som har röstat höger och nu har vi tvingat in dem i ett vänsterprojekt.”
När en liberal partiledare sätter en högerstämpel på sitt eget parti och en vänsterstämpel på sin egen politik – vilket tycks vara precis vad Nyamko Sabuni gör – är det förståeligt om väljarna har svårt att bygga upp ett förtroende för Liberalerna. Ändå ska hon ha en bakgrund som pr-konsult.
Gå till toppen