Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsarbrev om förbud mot omskärelse

Centerstämmans beslut att verka för ett förbud mot omskärelse av pojkar har väckt liv i debatten igen. Och det är ingen enkel fråga.
Mot varandra står individens integritet – att inte utsätta ett litet barn för ett icke-medicinskt motiverat oåterkalleligt ingrepp – och religionsfriheten. Som inte bara handlar om att tro på den gud man väljer, eller att kunna välja bort religion helt, utan också att kunna utöva sin religion. Omskärelsen är en för både judar och muslimer viktig religiös sedvänja. Den manifesterar förbundet med Gud.
Att förbjuda omskärelse går svårligen att kombinera med den toleranta hållning som krävs i ett mångkulturellt samhälle. Om förbudet genomförs blir det i praktiken omöjligt att leva som jude eller muslim i det här landet, säger Aron Verständig på Judiska centralrådet.
Dagens läsarbrev argumenterar för ett förbud.
Heidi Avellan

Ingen medicinsk grund

Beträffande frågan om omskärelse av barn vill jag erinra om ett gemensamt uttalande av de nordiska barnombudsmännen och barnmedicinska experter i september 2013. De vänder sig mot att omskärelse utan medicinsk grund bryter mot grundläggande medicinsk-etiska principer.
Detta särskilt med tanke på att ingreppet är oåterkalleligt och smärtsamt och kan medföra allvarliga komplikationer. Det finns ingen hälsomässig grund för att omskära små pojkar, fastslår de.
I FN:s konvention om barnets rättigheter ges faktiskt barnet rätt att uttrycka sin åsikt i frågor som rör dem. I artikel 24(3) fastslås att barn ska skyddas mot ”traditionella sedvänjor som kan vara skadliga för deras hälsa”. FN:s råd för mänskliga rättigheter uppmanade 2013 alla länder att avskaffa ingrepp, som strider mot barnens integritet och värdighet och är skadliga för flickors och pojkars hälsa.
Det medges i uttalandet, att omskärelse kan ske när barnen blivit vuxna och tillräckligt mogna för att ta ställning. Som verkligheten ser ut är det inte så. Generellt sker ju de flesta ingreppen i barnstadiet av icke medicinskt sakkunniga utan att barnet blir tillfrågat. Legio är de afrikanska flickor som utsätts för onödigt lidande på grund av att vem som helst kan utföra omskärelse under hygieniskt bedrövliga villkor på något köksbord. Att då, likt Brith Aspenlind på Med andra ord (1/10), påstå att det skyddar mot livmoderhalscancer, som ju kan förebyggas med vaccinering, är direkt hårresande.
Man måste vara uppmärksam på att den omhuldade religionsfriheten understundom används som täckmantel för allsköns tokerier från en dimmig forntid. Dessutom har de inte nödvändigtvis med det religiösa grundbudskapet att göra.
Folke Schimanski

Göra om Guds verk?

Omskärelser av olika slag på olika kön tyder på att vissa religionsutövare är mycket missnöjda med Guds skapelse människan. Åtminstone när det gäller könsorganen. Varför måste man annars göra om vissa detaljer på Guds verk?
Det är befängt att sätta gammaldags tro och forntida religioner med sina översteprästers nedtecknade detaljregler framför alla barns rätt att få se ut och vara precis som de har skapats.
Att gamla religionsfanatiker skall ha rätt att skära i och justera oskyldiga barns friska kroppar måste absolut förbjudas. Men det tycker inte Centerns Annie Lööf i spetsen för sin lika inhumana som omoderna partistyrelse, som därför vägrar åtlyda sina upplysta väljare.
Att judar och muslimer skulle känna sig förhindrade att utöva sin religion i Sverige om man förbjuds bygga om vissa detaljer på sina småbarn är för mig obegripligt. Kan denna enskildhet verkligen vara så central och utslagsgivande för huruvida man upplever religionsfrihet eller inte i Sverige?
Bertil Burström
Gå till toppen