Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Välfärdspopulismen är inte heller särskilt vacker.

Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna.Bild: Henrik Montgomery/TT
Motala kommun sänker värmen med tre grader på sina äldreboenden inför vintern och dessutom slopar Motala den varma kvällsmaten för de äldre. Det skriver Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson och den ekonomiskpolitiske talespersonen Oscar Sjöstedt på torsdagens DN Debatt. De hänvisar till partiets egen budgetmotion, som påstås ge ett ”tryggare, mer sammanhållet och rättvist Sverige”.
”Vi kommer inte att sluta vara en blåslampa på etablissemanget förrän värmen skruvas upp på äldreboendet”, enligt Åkesson och Sjöstedt.
Regeringen har föreslagit en höjning av de generella statsbidragen till kommunerna med fem miljarder kronor år 2020. SD vill, enligt TT, plussa på den summan med ytterligare fem miljarder till tio miljarder.
SD rider högt på att partiet månar om kommunerna och deras välfärdskärna. Och uppgiften att Motala sänker värmen för gamlingar med tre grader är så oemotståndlig att Åkesson och Sjöstedt inte har bekymrat sig om att rätta den – trots att Motala kommun för över en vecka sedan justerade sitt beslut så att värmen på äldreboenden sänks med högst en grad, från cirka 23 till de 22 grader som Folkhälsomyndigheten förespråkar.
”Det här landet har nått bristningsgränsen. Vi klarar inte mer”, skriver de två Sverigedemokraterna i DN-artikeln.
Men inte heller SD har ett eget sedeltryckeri att ta till när kommuner ska kramas i skuggbudgettider. För SD:s del innebär det att partiets förslag finansieras genom besparingar på migration och integration, på biståndet, på arbetsmarknadspolitiken och på klimat- och miljöpolitiken. Många borgerliga besparingar slår, menar finansminister Magdalena Andersson (S), tillbaka som ”en giftcocktail för kommunerna” – till exempel i form av höjda försörjningsstöd.
I onsdagens P1-morgon förde Sveriges Radios politiska kommentator Tomas Ramberg ett intressant resonemang kring varför ett antal socialdemokratiska röster hörts den senaste tiden på temat att Sverige bör strama åt migrationspolitiken. En av de faktorer Ramberg lyfter fram är det som hände i sommarens danska val. Då mer än halverades Dansk Folkeparti – SD:s systerparti, som i åratal fått ange en rå ton i dansk flyktingpolitik. DF rasade från över 21 procent till 8,7 procent.
Här tycker sig Tomas Ramberg och andra bedömare se ett framgångsrecept för danska S. Att kombinera en stram flyktingpolitik med klassisk socialdemokratisk fördelningspolitik. Det är så även svenska SD kan motas i grind, är tanken.
Frågan är om denna taktik skulle vara verkningsfull mot SD.
SD har redan anammat – eller kopierat, om man så vill – en bredare agenda inklusive en lockande välfärdspolitik med närmast socialdemokratisk terminologi. SD:s politik rymmer nu inte enbart huvudfrågan – en betydligt tuffare migrationspolitik – utan också ett vurmande av ett sammanhållet samhälle där partiet tycks vilja skänka allt till alla.
Nja, nästan alla.
För i det som Åkesson och Sjöstedt kallar ”det nya moderna folkhemmet”, där SD vill ha bättre mat och utökad bemanning på äldreboenden och där det sägs att det satsas på välfärdens kärna – det är samtidigt ett samhälle där inte alla får plats.
De två Sverigedemokraterna varnar för ökad social splittring i sparande kommuner. I nästa andetag hävdar de att pengarna idag går till ”människor som aldrig bidragit med en enda krona till svensk välfärd”. Tala om att försöka ställa grupp emot grupp.
SD lyckas, inte alls oskickligt, med att bredda sin politik. Mer välfärd, mer trygghet. Samtidigt som partiet i grunden fortfarande är ett enfrågeparti impregnerat av syndabockstänkande. Andra människor – människor med en annan bakgrund – målas upp som hot och parasiter.
Denna bredare välfärdspopulism lär inte sprida trygghet runt om i Sverige. Snarare osämja och splittring. Men i populismens natur ligger att den kan låta lockande.
Gå till toppen