Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Klimaträtt inte lätt – ens för medvetna konsumenter

Det finns mycket att tänka på för den som vill fylla varukorgen klimatsmart.Bild: Hasse Holmberg / TT
Att vara en klimatsmart konsument är inte lätt. För den som dessutom bryr sig om villkoren för de människor som är inblandade i produktionen, har ett hjärta som bultar för djuren som föds upp, och som även funderar över påverkan på miljön i vid bemärkelse, blir det näst intill omöjligt att passera butikens kassa med det goda samvetet i behåll.
Den där halloumiosten, som ett tag framstod som ett så bra och trevligt alternativ till revbensspjäll eller entrecote på grillen, påstås bidra till att antibiotikaresistensen breder ut sig.
Och avokado som är så gott. Fast det går visst åt väldigt mycket vatten när den odlas, upp till 2 000 liter per kilo avokado – och det i länder där färskvatten ofta är en bristvara.
Mejeriprodukter? Kött? Bomullströjor? Det finns invändningar mot det mesta.
När alla dessa hänsyn och kanske fler därtill ska tas, är målkonflikter i princip oundvikliga, konstaterar Anna T Höglund, docent i etik vid Uppsala universitet.
"Man måste offra några och bestämma sig för vilka man själv anser är viktiga", säger hon till TT.
Fairtrade, Krav, Bra Miljöval, MSC (miljömärkning av fisk från världshaven), Rainforest Alliance, GOTS (standard för textil tillverkad av ekologiska fibrer och som bygger på både miljö- och sociala kriterier) – dessa är bara några av alla de märkningar som ska hjälpa konsumenterna att handla etiskt. En bra hjälp men samtidigt mycket att hålla reda på.
Lägg till detta ett numera ständigt och tilltagande bombardemang av välmenta råd från alla håll och kanter. Det är dags att "i klimatets tecken revidera en rad uppfattningar om vilka prylar man omger sig med och vilka vanor som bör brytas", skrev Aftonbladets krönikör Lena Mellin häromdagen. På hennes lista över vad som är "superute" återfanns bland annat torktumlare och bensinbil.
Men hur många barnfamiljer som bor i lägenhet har plats att lufttorka stortvätten? Och alla som inte har råd med en Tesla eller ens en billigare elbil, utan tvingas nöja sig med en begagnad bensinare, ska de skämmas?
Efter flygskam har det dykt upp mer och mer som människor ska skämmas för – på grund av produktens eller tjänstens klimatpåverkan. Den som vill slippa känna klimatskam av något slag har i dessa tider ett begränsat och krympande handlingsutrymme.
Att vara en medveten konsument är svårt. Samtidigt är konsumentmakten viktig. Så istället för att försöka göra allt rätt och förtvivla på kuppen, är det trots allt bättre att göra så rätt man orkar. När inte ens forskare som ägnar dagarna åt att fundera över detta dilemma kan hitta en lösning som förenar alla olika krav, så finns det ingen anledning för enskilda konsumenter att ha dåligt samvete för att de känner sig osäkra.
Vissa råd är trots allt ganska självklara. Att inte kasta mat – oavsett hur den är producerad, oavsett om den är vegansk, vegetarisk eller animalisk. Att inte kasta kläder som fortfarande går att använda. Varje år köper genomsnittssvensken 14 kilo kläder och textilier. Enligt Naturskyddsföreningen används nästan en tredjedel av alla nya plagg dessutom inte. Varje år kastas 8 kilo kläder och textilier i soporna – även om mycket av det skulle kunna återanvändas eller åtminstone återvinnas. Samtidigt är textil- och klädindustrin en av världens mest resursintensiva och förorenande branscher.
Det är viktigt att konsumenter är medvetna och använder sin makt. Men även om många enskilda, individuella val sammantaget kan göra stor skillnad, så är det viktigaste att förändra strukturerna på systemnivå: hur energi och varor produceras, hur varor och människor transporteras. Sådana förändringar kräver i regel politiska beslut.
Hotet mot klimatet är verkligt. Men att skambelägga människor är i längden en dålig strategi. Även då det kan vara påkallat. Även då det sker med de bästa avsikter. Risken är att människor ger upp – och struntar i att ens försöka leva klimatsmart – för att allt känns övermäktigt. Och det är det sämsta som kan hända.
Gå till toppen