Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Marie Pettersson: En ny nygammal romankonst söker sitt namn

Toril Moi föreläser om Knausgård och förnyelsen av litteraturen. Men vad ska vi kalla skrivandet post postmodernismen?

Karl Ove Knausgård är just nu aktuell med boken "Oavsiktligt: om att läsa och skriva".Bild: Berit Roald
Klockan 23.43 den 27 februari 2008 startade en ny era i litteraturhistorien. Det var då Karl Ove Knausgård satte sig ner och började skriva på mastodontprojektet ”Min kamp”, i alla fall om en ska tro på verkets egen datering och inre logik. Författaren, som tidigare gett ut två romaner, hade vid det laget totalt förlorat tron på litteraturens mening, och den förlusten hade i sin tur genererat ett nytt slags skrivande post postmodernismen. Det var ett skrivande som satte känslor och autenticitet i förgrunden, som var antiallegoriskt och omöjligt för läsare och kritiker att tolka metaforiskt. Det var ett skrivande som ville komma så nära som möjligt utan att skapa kaos, men som aldrig zoomade ut så mycket att det riskerade att falla in i nyhetsrapporteringens tomma dramaturgi.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen