Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Debattinlägg: ”Står M och V på den kubanska regeringens sida?”

Sverige och EU bör sätta tryck på Havanna att demokratisera landet innan de godkänner ett avtal med diktaturen, skriver Anders L Pettersson och Erik Jennische vid Civil Rights Defenders.

Manuel Cuesta Morúa, kubansk oppositionsledare, besökte Stockholm i början av oktober för att uppmuntra Sverige att ställa krav på demokratireformer på Kuba.Bild: Stina Stjernkvist/TT
När den svenska regeringen i juni drog tillbaka sin proposition om att godkänna EU:s Kubaavtal, skrev 391 kubanska demokratiaktivister till dåvarande utrikesminister Margot Wallström och gav sitt stöd till beslutet. Anledningen till regeringens beslut var att utrikesutskottet tidigare under våren bordlagt frågan, eftersom regeringspartierna inte hade majoritet för sin linje.
Demokratiaktivisternas entusiasm byttes dock mot besvikelse när regeringen några veckor senare skickade propositionen till riksdagen igen. Nu hoppas regeringen på stöd. C, KD, L och SD har dock yrkat på avslag på propositionen.
Det är alltså upp till Moderaterna och Vänsterpartiet att avgöra om den kommunistiska enpartistaten ska få ett avtal med EU om politisk dialog, bistånd och handel utan att genomföra några reformer vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter.
Sedan Europeiska rådet i december 2016 undertecknade avtalet med den kubanska regeringen, och Europaparlamentet ett halvår senare gav sitt stöd till avtalet, har situationen påtagligt förvärrats i landet. Det kubanska ledarskapet har sett ett möjligheternas fönster att stärka makten över samhället när EU avstått från att kritisera regeringen. Ledarskapet har i rask takt reformerat kommunistpartiet, regeringen, konstitutionen och vallagen – men inte för att skapa mer öppenhet eller demokrati, utan för att modernisera maktapparaten så att ledarskapet kan behålla kontrollen.
Samtidigt har ledningen slagit ner hårt på demokratirörelsen. Tiotals större och mindre grupper av människorättsförsvarare, oberoende journalister och demokratiaktivister har tvingats i exil eller fått så stark polisbevakning att de inte längre kan agera utan att gripas. Antalet politiska fångar har ökat snabbt. Den kubanska regeringen har tydligt visat att när omvärlden möter den med öppenhet och dialog, tar den chansen att öka kontrollen och förtrycket.
Efter att EU-institutionerna godkände avtalet har det varit medlemsstaternas tur att göra det. Detta är inte en formalitet. Det är medlemsstaternas möjlighet att kontrollera att Kuba står för de principer om mänskliga rättigheter – om än mycket vagt formulerade – som finns inskrivna i avtalet.
Om Sverige godkänner avtalet trots allt som hänt sedan det färdigförhandlades, blir budskapet till den kubanska regeringen att det inte spelar någon roll hur den behandlar sina medborgare.
Detta är illa nog. Men när EU:s och Kubas regeringar och civilsamhällen i oktober möttes i den människorättsdialog som löper i takt med att avtalet godkänns, visade det sig att den kubanska regeringen också fått inflytande i det europeiska politiska livet. Civil Rights Defenders hade sedan tidigare anmält intresse att delta i dialogen. Men de EU-tjänstemän som hanterar dialogen bekräftade att den kubanska regeringen inte bara bestämmer vilka kubanska organisationer som får vara med, utan även vunnit rätten att godkänna de europeiska. Detta är häpnadsväckande.
Alla kubanska organisationer som deltog var politiskt, juridiskt och ekonomiskt beroende av det kubanska kommunistpartiet. De europeiska organisationerna som deltog arbetar med mänskliga rättigheter i Europa, men inte på Kuba.
Veckan före dialogmötet var en av Kubas mest kända demokratiaktivister, Manuel Cuesta Morúa, i Stockholm för att träffa riksdagsledamöter och regeringsrepresentanter. Hans budskap var tydligt: Sverige och EU bör sätta tryck på Havanna att genomföra ett antal centrala reformer innan de slutgiltigt godkänner avtalet.
Till exempel att den kubanska regeringen ska respektera de rättigheter medborgarna har enligt landets konstitution, som rätt till mötesfrihet och rörelsefrihet.
Vidare behöver Kuba ansluta sig till de internationella konventionerna om å ena sidan medborgerliga och politiska rättigheter och å andra sidan ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Kuba måste även öppna upp för att medborgarna deltar politiskt och regeringen behöver föra en dialog om mänskliga rättigheter med sina egna medborgare i första hand, och inte bara med utlandet.
I de kommande veckornas riksdagsarbete har M och V nu en möjlighet att visa vems sida de står på. Ställer de sig på den kubanska regeringens sida, och släpper igenom EU:s Kubaavtal i riksdagen, eller röstar de nej till ett avtal så länge den kubanska regeringen inte inleder demokratiseringen av landet?
Anders L Pettersson, Executive director, Civil Rights Defenders.
Erik Jennische, programchef, Latinamerika, Civil Rights Defenders.
Gå till toppen