Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Henrik Bredberg: Alla dessa svåra gränskonflikter.

Höje å. Konfliktzon.Bild: Lena Philipson
Alla berörda parter är förfärade över den infekterade gränskonflikten, skriver röda Veckobladet i Lund.
Handlar det om att den turkiske presidenten Erdogan, som tycks se enbart terrorister på andra sidan gränsen till Syrien? Om USA:s Donald Trump som bara upptäcker våldtäktsmän när han spejar över gränsen till Mexiko?
Nej. Det handlar om gränslinjen mellan Lund och Staffanstorp.
Gränsen mellan Lunds kommun och Staffanstorps kommun går längs Höje å. Det är en naturskön plats, möjligen ett framtida naturreservat, där jordbruksmarken dessutom är av bästa möjliga märke.
Här vill Staffanstorp, med Klostergårdens framtida pågatågsstation i åtanke, bygga bostäder. Till åtskilliga Lundapolitikers fasa. För att inte tala om det nya handelsområde som Staffanstorps fördjupade översiktsplan vill placera söder om Gastelyckan.
Inte blev stämningen bättre när Förnyalund, FNL, ett av Lunds fem styrande partier, nyligen ville göra ett markbyte med Staffanstorp. Ett utspel som fick Staffanstorps kommunstyrelseordförande Christian Sonesson (M) att kalla FNL ett ”oerfaret låtsasparti som gör en massa skumma uttalanden i tidningarna”.
Visst kan gränsen tyckas konstigt dragen. Visst går det att förstå rädslan för att Lunds centrum utarmas. Visst bör skånska kommuner i det längsta undvika att bebygga utsökt åkermark.
Det borde gå att skaka hand över Höje å.
Gå till toppen