Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Jag blir inte tryggare av en utökad satsning på de militära styrkorna

”Utökade stridsgrupper, brigadstaber och förmodligen flera Jasplan, ytterligare luftvärnsrobotar och ubåtar - varför tänker jag inte på det starka och trygga samhälle som dessa komponenter anses förstärka?” Det skriver Kerstin Wimmer.Bild: Jonas Ekströmer/TT
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Vem behöver ett utökat nationellt försvar? Varför ger inte en kraftigt utökad försvarsbudget mig en framtidstro?
Försvarsminister Peter Hultqvist, gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen Annelie Karlsson och vice ordförande i försvarsutskottet Niklas Karlsson skrev under Aktuella frågor i Sydsvenskan den 25 september: ”Vi socialdemokrater vill bygga ett starkt samhälle, som ger människor trygghet i vardagen och som ger människor framtidstro”. Argumentationen för detta påstående utgår ifrån stora finansiella investeringar i vårt lands militära försvar.
Varför infinner sig inte den känsla av trygghet och framtidstro som skribenterna menar att ett växande militärt försvar kan bidra till? Utökade stridsgrupper, brigadstaber och förmodligen flera Jasplan, ytterligare luftvärnsrobotar och ubåtar - varför tänker jag inte på det starka och trygga samhälle som dessa komponenter anses förstärka? Jag instämmer i skribenternas beskrivning av en rysk aggression men känner mig inte lugnad av ”den transatlantiska länken till USA”, det enda land som i realiteten använt kärnvapen och som skapat ett outsägligt lidande i Hiroshima och Nagasaki. ”Länken” till USA är dessutom en länk till ett land som dragit sig ur avtalet om kärnvapennedrustning. Hos mig framkallar det inte heller någon trygghet att Sverige hittills vägrat att underteckna detta avtal.
Vad är det då som verkligen hotar vårt samhälle och sänker framtidstron?
Jo, det är utbrända lärare som genom absurda besparingar inte orkar uppfylla visionen av att varje barn ska få en fullvärdig utbildning. Jo, det är välutbildade sjuksköterskor med en vedervärdig låg lön som genom förnuftsvidriga besparingar tvingas se patienter utan adekvat hjälp. Jo, det är barn som lever i fattigdom och tillsammans med sin familj blir vräkta ur sitt hem. Jo, det är utvisningar av afghanska ungdomar med utmärkta betyg från skolan och som skulle kunna bidra med viktig kompetens i vårt samhälle. Jo, det är äldre människor som inte klarar sin vardag själva och där orimliga besparingar förkrymper deras liv. Många av dessa äldre människor har gett min generation generösa möjligheter till studier och utbildning. Jo, det är en oro över det som flera forskare kallar massutrotningen av djur där även Sverige ingår i den lista av utrotningshotade djur som beskrivs. Jo, det är så mycket mer som jag anser vara det verkliga hotet mot vårt samhälle. Utöver redan tillagda miljarder är det planerat att det nationella försvaret kommer att få fem miljarder mellan åren 2022–2025 finansierat genom banker och andra finansiella aktörer.
Det som verkligen skulle ge mig en framtidstro är om dessa miljarder används till det som verkligen hotar vår demokrati och vårt samhälle; absurda besparingar inom skolan, vården, omsorgen och en döende natur. Här behövs ett samlat nationellt försvar!
Kerstin Wimmer
Gå till toppen