Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Minnesord om Lars Åhlén

F d hovrättspresidenten Lars Åhlén, Jönköping, har avlidit i en ålder av 88 år. Han efterlämnar hustrun Brita, sonen Nils med familj samt släkt och vänner. Lars Åhlén var född i Helsingborg.

Alla jurister har sina förebilder. En av mina heter Lars Åhlén. Han var generaldirektör i Domstolsverket 1986–1994 och president i Göta Hovrätt 1996–1998. Jag upplevde honom i båda dessa funktioner och imponerades av hans skicklighet som jurist, som förebildlig myndighetschef men också som medmänniska.
Domstolsverket som nationell administrativ myndighet för de svenska domstolarna var en produkt av den starka välfärdsstaten. Regeringsformen 1974 uttalade att all makt utgick från folket - också domstolarnas maktutövning. Domstolsverket tillkom 1975 och möttes av hård kritik från domarkåren.
En administrativ styrning av domstolarna och politiskt tillsatta generaldirektörer uppfattades som en inskränkning av domstolarnas autonomi. Med hovrättslagmannen Lars Åhlén som generaldirektör 1986 förändrades attityden. Han talade domarnas språk. Han legitimerade myndigheten med sitt lyhörda och lättsamma väsen.
Under hans egid kom kraven på en effektivisering av rättsväsendet och på rationella sammanslagningar av landets då cirka 100 tingsrätter. Lars Åhlén, som i början av sin karriär mött den svenska domstolskulturen i häradsrätterna i Tranås och Jönköping, insåg vilken kulturhistorisk och rättskulturell skatt landets totalt cirka 400 tingshus representerade.
År 1989 initierade han en nationell dokumentation av denna kulturskatt. Han samlade en referensgrupp av kulturhistoriskt bildade och engagerade seniorjurister, exempelvis Mauritz Bäärnhielm, Mikael von Koch och Göran Ljungberg.
Dokumentationsprojektet kom senare att finansieras av Olinska stiftelsen och resulterade i en utmärkt doktorsavhandling (Eva Löfgren, Rummet och rätten, 2011) samt en total dokumentation i bebyggelseregistret, som är tillgängligt via Riksantikvarieämbetets webbsida.
Som generaldirektör understödde han också Rättsväsendets informationscentrum i Gamla Rådhuset i Jönköping som med uppmärksammade utställningar, seminarier och föredrag lyfte fram den svenska rättskulturens identitet. Jag minns med värme tillbaka på de åren med Lars Åhlén.
Som Domstolsverkets chef initierade han också 1988 Samarbetsorganet för Efterutbildning av Nordens Domare (SEND), som blev ett viktigt nordiskt diskussionsforum i en tid då det nordiska samarbetet alltmer hotades.
Under hans tid som president i Göta hovrätt upplevde jag som adjungerad ledamot hans domarpersonlighet. Med osedvanlig lätthet och mänsklig värme såg han som ordförande till att alla rättssalens aktörer blev både hörda och sedda.
Han förverkligade den engelska principen “Not only must Justice be done; it must also be seen to be done”. Lars Åhlén var verkligen den gode domaren. Därför blev han en förebild. Och förebilder glömmer man aldrig.
Kjell Å Modéer
professor emeritus
Gå till toppen