Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Sätt press på lokala politiker – det kan faktiskt göra skillnad

Låt oss inte stå och se på hur regeringarna bakbinds av stormakterna som vill fortsätta spela med massförstörelsevapnen – och med våra liv! Det skriver Bo Alvberger och Susanne Gerstenberg. Bilden visar atombomben över Nagasaki 1945.
Det finns det hopp även i en värld så full av hot och katastrofer. Alltför lite uppmärksamhet har i vårt land ägnats den viktiga konventionen om kärnvapenförbud som antogs av FN i juli 2018. Ännu har inte tillräckligt många länder ratificerat den men en växande internationell rörelse driver dess krav på förbud mot produktion och finansiering av kärnvapen. En lång rad städer har ställt sig bakom som Sydney, Brügge, Toronto, Paris, Berlin, Bern, Oslo och Los Angeles liksom de amerikanska delstaterna Kalifornien och Oregon. 1 250 parlamentsledamöter runtom i världen har anslutit sig tillsammans med många framstående personligheter som Desmond Tutu, Dalai Lama och före detta FN-chefen Ban Ki-Moon.
Sverige var från början drivande i frågan och utgjorde ett konsekvent stöd för Ican, Internationella kampanjen för avskaffande av kärnvapen, som för två år sedan fick Nobels fredspris för sitt arbete. Ican riktar ett speciellt upprop till kommunerna och många har alltså följt uppropet, skrivit till sina regeringar och informerat invånarna om farorna med kärnvapnen. Det är ju framför allt mot städer som kärnvapnen riktas. Hos oss har kunskaper och engagemang länge legat på en hög nivå och det är först på senare år man märkt en viss likgiltighet breda ut sig, tydligast manifesterad i accepterandet av det så kallade värdlandsavtalet med Nato 2015. Det innebär att regeringen inte motsätter sig att kärnvapen placeras på och transporteras genom svenskt territorium. Likväl är 80 procent av svenskarna emot kärnvapnen och önskar att Sverige undertecknar konventionen. Här har det alltså uppstått en klyfta mellan regeringen och befolkningen liksom mellan väljarna och vissa partier. För att ändra på detta krävs det ett tryck nerifrån från allmänhet och partiaktiva.
Varje kommunfullmäktige kan besluta om att sända en begäran till regeringen att ansluta sig till konventionen. Man kan naturligtvis hävda att detta inte är en kommunal fråga. Men vad är det i så fall? Knappast någon fråga berör oss kommuninvånare så direkt in på huden som denna. ”Den enda säkra vägen att eliminera kärnvapenhotet är att avskaffa kärnvapnen”, menar FN:s nuvarande generalsekreterare António Guterres. Låt oss inte stå och se på hur regeringarna bakbinds av stormakterna som vill fortsätta spela med massförstörelsevapnen – och med våra liv!
Bo Alvberger
Ängelholm
Susanne Gerstenberg
Laholm
Gå till toppen