Massiva protester mot korruption och högre skatter pressar Libanons regering. Medan hundratusentals människor fortsätter att demonstrera uppges nu regeringen sätta in ett reformpaket för att tackla den ekonomiska krisen – men utan höjda skatter eller avgifter.
För att gjuta olja på protestvågen aviserade finansminister Ali Hassan Khalil på lördagen att regeringen viker från tidigare planer och lägger fram en statsbudget som inte innehåller några höjda skatter eller avgifter. President Michel Aoun lovade också på Twitter att det ska bli en ”betryggande lösning” på den ekonomiska krisen i landet.
De hoppades att det skulle lugna ilskan hos demonstranterna – men förgäves. Också under söndagen sågs täta led av demonstranter på gator och torg i huvudstaden Beirut och på andra håll.
Under kvällen kom nya besked från en uppsatt källa till Reuters: premiärminister Saad al-Hariri har enats med sina koalitionspartner om ett reformpaket. Målet är att underskottet i nästa års statsbudget ska vara ”nära noll”.
En av åtgärderna är att privata banker och centralbank ska bidra med 3,3 miljarder dollar till budgeten. Vidare ska landets telekomsektor privatiseras och en stor översyn av den sargade elsektorn ska göras.
Dessutom får tidigare och nuvarande presidenter, ministrar och parlamentsledamöter sina ekonomiska ersättningar halverade.
Inga skatte- eller avgiftshöjningar för medborgarna finns i paketet. Däremot ska hårdare tag sättas in mot korruptionen genom ändringar i lagstiftningen och regelverken för att öka insynen.
Just korruptionen – men också arbetslöshet, fattigdom och eftersatt infrastruktur – är något som protestvågen riktat in sig på sedan den utbröt i torsdags.
– Jag demonstrerar här för att störta presidentens män och hans korrupta regering, säger 40-åriga Sanaa Mallah i Beirut på söndagen.
Libanons statsskuld är uppe i över 150 procent av bruttonationalprodukten. De senaste åren har Beirut försökt genomföra ekonomiska reformer för att få loss ett hjälppaket på 11,6 miljarder dollar i internationella lån och stöd. Men det har ännu inte betalats ut eftersom reformerna inte genomförts.
Den sunnimuslimske Saad al-Hariri tycks ändå ha vikit sig inför demonstranterna.
Men innan uppgifterna om paketet kom klargjorde den kristne maronitledaren Samir Geagea att hans partis fyra ministrar lämnar regeringen. Geagea krävde samtidigt att hela regeringen ombildas.
– Vi har dragit slutsatsen att den här regeringen inte har den makt som krävs för att ta de nödvändiga steg som behövs för att rädda landet från ett än värre ekonomiskt läge, sade han i ett tv-sänt tal.
Den tredje koalitionspartnern, den shiamuslimske Hizbollahledaren Sayyid Hassan Nasrallah, vill inte se en ny regering.
– Alla borde ta sitt ansvar snarare än att hålla på med att ta politiska poänger medan de lämnar landet åt dess öde, sade han, även det i ett tv-sänt tal.
Ingen av regeringspartierna har officiellt kommenterat uppgifterna om reformpaketet. Men det väntas bli antaget under ett regeringssammanträde på måndagen. I så fall stannar Geageas ministrar kvar på sina poster och regeringen överlever krisen.
FaktaLibanons politik
Libanon är en sekulär republik där olika religiösa grupper delar på makten enligt ett bestämt mönster, bland annat ska presidenten vara kristen maronit, premiärministern sunnimuslim och parlamentets talman shiamuslim.
Enligt författningen ska parlamentsval hållas vart fjärde år. Men mellan 2009 och 2018 hölls inga val på grund av politiska problem. Det tog också ända fram till årsskiftet innan en regering var på plats efter valet i maj i fjol.
Rösträttsåldern är 21 år. Militärer får inte rösta.
Parlamentets 128 medlemmar stiftar landets lagar.
Vart sjätte år väljer parlamentet president. För att bli vald krävs två tredjedelar av parlamentsledamöternas röster. Om det inte lyckas hålls en andra valomgång där det räcker med enkel majoritet, det vill säga minst 50 procent av rösterna.
Presidenten utser premiärministern i samråd med parlamentet. Premiärministern utser i sin tur sin regering i samråd med presidenten.
Presidenten är formellt landets överbefälhavare, men regeringen kontrollerar militären.
Den politiska splittringen i Libanon har alltid varit stor och regeringsmakten bygger på en balans mellan landets största religiösa grupper: sunnimuslimer, shiamuslimer, kristna och druser.
Källa: Utrikespolitiska institutet
Google Chrome
Firefox
