Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Att skydda landet från terror är ingen rättsskandal.

Statsminister Stefan Löfven på årsdagen av terrordådet på Drottninggatan i Stockholm.Bild: Claudio Bresciani/TT
Ingen som överklagat har fått rätt. Utpekade får inte ta del av bevisning. Visst kan det låta som en rättsskandal när Ekot granskar utvisningarna enligt lagen om särskild utlänningskontroll, LSU. Men det handlar om högst rimliga avvägningar.
Lagen ger säkerhetspolisen, Säpo, möjlighet att ansöka om utvisning av utländska medborgare. Det får ske om de bedöms hota landets säkerhet eller ha samröre med terroristverksamhet. Efter ansökan fattar Migrationsverket beslut som kan överklagas till regeringen som i sin tur tar ställning efter förhandling i Migrationsöverdomstolen.
Sedan LSU infördes 1991 har Säpo ansökt om utvisning av ett 40-tal personer. I två fall har ansökan avskrivits eftersom de utpekade lämnat landet och sex ärenden ligger just nu på regeringens bord. Men hittills har ingen överklagan lett till ändrat beslut. I radion framhålls det också att beviskraven är låga och att de utpekade har svårt att försvara sig eftersom besluten kan grundas på uppgifter som belagts med sträng sekretess.
Orimligt? Kafkalikt? Eller bara vad som kan förväntas av myndigheter av hänsyn till rikets säkerhet?
Hur saken än vänds och vrids talar allt för det senare.
Utländska medborgare har ingen självklar rätt att befinna sig i Sverige. Därför är det inte konstigt att de kan utvisas från landet vid betydligt lägre misstankegrad än vad som krävs för att dömas för brott. Enligt Säpo har det i flera sentida fall handlat om personer som varit tongivande i miljöer där andra radikaliseras. De utgör kanske inte hot själva, men bidrar ändå till en hotbild på sikt. Då blir anklagelserna naturligt nog diffusa. Men terrordådet på Drottninggatan i Stockholm 2017 påminde om att terrorhotet är högst konkret. Sverige kan inte bara se på medan hatfulla stämningar piskas upp.
"Tillväxten i miljön har varit så stark de senaste åren, där har vi gjort en ansträngning i att tillsammans med andra myndigheter också försöka trycka tillbaka den här utvecklingen", säger Säpos enhetschef Fredrik Hallström till Ekot.
Sedan vore Säpo förstås ingen säkerhetspolis värd namnet om spaningsresultat och arbetsmetoder hade redovisats i detalj. Att avslöja allt skulle avsevärt försämra möjligheterna att förebygga terror, påpekar Hallström.
Naturligtvis kan det bli en konflikt mellan den enskildes och det allmännas intresse. Det är lätt att förstå frustrationen hos de anklagade och deras advokater. Men det handlar inte om likgiltighet från samhället inför den enskildes öde. Liksom vid andra utvisningar verkställs besluten inte om utlänningarna löper risk att förföljas eller torteras i sina hemländer. För vissa kan det därför stanna vid en plikt att anmäla sig hos polisen med jämna mellanrum.
Internationellt sett har rättsstatens principer tidvis fått stå tillbaka i terrorbekämpningens namn. Det har tummats på alltifrån integritet till yttrandefrihet och rättssäkerhet i avsikt att öka tryggheten. Men det är svårt att se att Sverige skulle ha passerat den gränsen.
Avvägningarna i svensk lagstiftning framstår överlag som rimliga och i det avseendet är LSU inget undantag. Det finns inga skäl att tro att den kraftiga ökningen av antalet ansökningar om avvisning på senare tid skulle bero på något annat än en växande hotbild.
Likväl kokas allt ned till en fråga om förtroende – för Säpo, Migrationsverket, Migrationsöverdomstolen och regeringen. Det öppnar för ifrågasättande att ta beslut utan att öppet kunna redovisa varför. Men vad är egentligen alternativet? Få saker är så viktiga för tilltron till myndigheterna som att de gör vad de kan för att skydda medborgarna.
Gå till toppen