Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Civil olydnad är berättigad om den kan få regeringar att lyssna på vetenskapen.”

Det behövs fler påhittiga idéer som klargör situationens allvar och behovet av en skarp kursändring när det gäller klimatförändringarna, skriver Peter Singer, professor i bioetik.

Martin Luther King, Greta Thunberg och Mahatma Gandhi har alla använt ickevåld som kampmedel i massprotester, skriver Peter Singer.Bild: Henrik Laurvik (Paul Chiasson AP
Det här är fullständigt fel! Dessa ord inleder det mest kraftfulla fyra minuter långa tal jag någonsin har hört. De uttalades av Greta Thunbergvid FN:s toppmöte om klimatet efter en veckas aktioner och demonstrationer som uppskattningsvis runt sex miljoner människor deltog i.
Demonstranterna var till största delen unga människor som kommer att få betala ett betydligt högre pris för klimatförändringarna än världens politiska ledare som Thunberg talade till. Det moraliska raseri hon uttryckte var därför på sin plats, precis som omkvädet i hennes tal: "Hur vågar ni?"
Thunberg anklagade världsledarna för att stjäla de ungas drömmar med sina tomma ord. Hur vågar de påstå att de gör tillräckligt? Hur vågar de påstå att vår nuvarande livsstil plus några ännu inte uppfunna tekniska lösningar ska fixa problemen? frågade hon. Sitt raseri rättfärdigade hon med att påpeka att vetskapen om klimatförändringar har funnits i trettio år och att världens ledare struntade i att göra något medan tiden för att växla till en hållbar ekonomi, som inte ökar utsläppen av växthusgaser, rann bort. Inte ens om vi med heroiska ansträngningar halverar utsläppen de närmsta tio åren, har vi mer än 50 procents chans att hålla uppvärmningen av jorden under 1,5 grader Celsius, sade Greta Thunberg.
 Överskrider vi däremot den gränsen riskerar vi att starta okontrollerbara reaktioner som ytterligare ökar uppvärmningen och triggar igång nya reaktioner som i sin tur orsakar ännu högre temperaturer.
Thunberg hänvisade till FN:s klimatpanels rapport som säger att om risken att överskrida 1,5-gradersmålet ska kunna minskas till en av tre, måste de globala utsläppen av koldioxid fram till år 2050 begränsas till 350 gigaton. Fortsätter vi som idag är de förbrukade redan om nio år, 2028.
Enligt FN:s klimatpanel har ännu inget land fått betyget "mycket bra" när det gäller att skydda jordens klimat. Sverige, Marocko och Litauen är för närvarande bäst i klassen, tätt följda av Lettland och Storbritannien. Bottenbetyg har USA, Saudiarabien, Iran, Sydkorea och Taiwan.
 Den etiska frågan är inte svår att ta ställning till. För rika länder som orsakat merparten av den koldioxid som nu finns i atmosfären, finns inget som etiskt rättfärdigar fortsatta utsläpp av växthusgaser i långt större mängd per capita än invånarna i låginkomstländer som dessutom kommer att drabbas hårdast av det förändrade klimatet.
Sannolikheten för att temperaturökningen ska överskrida 1,5 grader är en på tre. Att utsätta fattiga länder för en sådan risk är som att spela rysk roulette, med den skillnaden att revolvern vi riktar mot tio- eller hundratals miljoner människor i låginkomstländer har två kulor i vapnets sex lopp istället för en. I rika länder medför de nödvändiga ekonomiska förändringarna vissa övergångskostnader, men i det långa loppet räddar de liv och kommer alla till godo.
Hur ska vi då nå dit? Thunberg avslutade sitt tal hoppfullt: "Vi låter er inte komma undan. Just här, just nu, sätter vi ner foten. Världen är på väg att vakna. Förändringen kommer och det gör den oavsett om ni gillar det eller ej."
Kan unga människor verkligen få världen att inse hur viktigt det är att byta riktning? Kan de övertyga sina föräldrar? Skolstrejker stör föräldrar, men påverkar de politiska ledare? Hur kan klimatfrågan hållas levande ända tills regeringarna på allvar går in för att minska risken för katastrof?
 Den internationella rörelsen Extinction Rebellion föddes förra året i London med en deklaration om uppror och civil olydnad. De tusentals anhängarna uppmanas att stänga av vägar och blockera transportsystemen i stora städer världen över, inte bara för en dag utan så lång tid som behövs för att regeringar och näringslivstoppar drabbas av kännbara ekonomiska följder. Aktionerna ska genomföras utan våld även om eller när makthavarna slår tillbaka.
Det är i oktober 150 år sedan Mahatma Gandhi föddes och blev den förste att använda ickevåld som kampmedel i massprotester, först i Sydafrika och senare i Indien. I USA var Martin Luther King metodens främste förespråkare i kampen mot rasåtskillnad. Civil olydnad och andra fredliga kampmedel bidrog till att få slut på kriget i Vietnam och metoderna uppfattas numera i stor utsträckning som modiga och rättfärdiga. Gandhistatyer finns på många håll i världen och i USA är Martin Luther Kings födelsedag den 20 januari nationell helgdag sedan 1986.
Att inte minska utsläppen av växthusgaser är en orätt som det brittiska styret var i Indien, som att förvägra svarta amerikaner lika rättigheter eller som kriget i Vietnam, men lär vålla skada i en oerhört mycket större omfattning. Civil olydnad är alltså berättigad om den kan få regeringar att lyssna på vetenskapen och göra det som krävs för att undvika en klimatbetingad katastrof. Det finns säkert andra effektiva fredliga protester som inte har prövats ännu.
Greta Thunberg uppmärksammades för ett år sedan när hon satt ensam utanför den svenska riksdagen med en skylt med texten "Skolstrejk för klimatet". Ingen hade väl då kunnat förutspå att den då 15-åriga flickan skulle starta en rörelse som stöds av miljoner unga människor och få en plattform för att tala till världens ledare. Det behövs fler påhittiga idéer som klargör situationens allvar och behovet av en skarp kursändring.
Peter Singer, professor i bioetik vid Princeton i USA
Översättning Karen Söderberg
Project Syndicate
Gå till toppen