Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Henrik Bredberg: Rätt att utforska det långa svenska sommarlovet.

Ett sommarlov på nio eller tio veckor är inte hugget i sten.Bild: Hasse Holmberg/TT
Hos somliga går nog tanken till Fritiof Nilsson Piraten och hans 40-talsroman Tre terminer, om oförglömliga studentdagar – för att inte tala om kvällar – med flödande punsch på Grand Hotel i Lund.
Andra tänker snarare på de möjligheter som kan öppna sig i åtskilliga svenska klassrum när ”tre terminer” förs på tal.
Idén med att övergå från dagens tvåterminssystem till en modell där läsåret delas upp i tre terminer är inte ny. Långt därifrån. Nu hoppas i alla fall Malmös styrande politiker, inte minst skolkommunalrådet Sara Wettergren (L), att en försöksverksamhet kommer igång under nästa år.
Tanken kommer från grundskoleförvaltningens tjänstemän. Tre terminer istället för två, med ett förkortat sommarlov men längre höst- och februarilov, skulle kunna minska skolsegregationen och klyftorna mellan elever från socioekonomiskt starka respektive svagare hem. Hypotesen är att elever från stabilare hem fortsätter sin lärandeprocess under det långa sommarlovet medan andra elever – till exempel de som inte talar svenska under lovet – står som förlorare.
Först som sist bör en sak konstateras. Tre terminer och kortare sommarlov är förmodligen inget självklart vinnarrecept. Inget alexanderhugg som i ett slag förändrar skolans värld.
Därmed inte sagt att modellen inte bör prövas och utforskas. Självfallet bör den det.
I åratal har Sverige talat om integrationen som en ödesfråga. Mycket snack har dock inte resulterat i en flitig verkstad. Och gång efter annan har den svenska utbildningens domedagsprofeter hänvisat till nedslående rapporter från Timss och Pisa. Skulle verksamheten i skolorna – dessa kunskapens borgar – bygga på något annat än vetenskap och beprövad erfarenhet? Naturligtvis inte.
Idén i Malmö stad är att genomföra ett pilotprojekt på ett antal skolor, ett projekt som ska utvärderas av forskare. Det vore utmärkt.
Det handlar inte, i varje fall inte i första hand, om att förlänga undervisningstiden. Inte heller om att öka lärarnas arbetstid. Men låt forskare gå på djupet med vilka faktorer som verkligen gör skillnad för elevernas lärande. Är studieresultaten så beroende av lärarens kompetens och undervisningens kvalitet som så ofta åberopas, eller kan eleverna – särskilt svagare elever – gynnas också av läsårets utformning?
Frågan är för viktig för att ignoreras, för viktig för de ungas framtid och för viktig för invandrartäta städer som Malmö, Helsingborg och Landskrona.
När svaren väl är framme kan diskussionen föras vidare. Låt då dessa svar brottas med statliga regler, med fackliga krav och med alla de punschnostalgiska röster som tycker att sommarlovet bör lämnas så som det sett ut i minst hundra år.
Fundera sedan på varför sommarlovet är så långt. Och varför loven ligger där de ligger. För att böndernas barn behövdes hemma på gården i det gamla bondesamhället. För barnarbete. Men idag är det bara 1,8 procent av landets arbetande befolkning som ägnar sig åt jordbruk, på hel- eller deltid. Med samma logik skulle skolorna kunna ha Bondepraktikan som läromedel i klimatfrågan.
Skolan behöver inte nya reformer för reformeringens egen skull. Det blir bara rörigt. Men när svensk skola påminner om 1842 års folkskolestadga behövs en god dos modern forskning.
Gå till toppen