Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Minnesord om Svend Bunch

Balettmästaren och artisten Svend Bunch, Köpenhamn, har avlidit i en ålder av 83 år. Närmast sörjande är systern Lis Bunch med familj, vänner och kollegor.

Det finns en ljusskygg bar i stadsdelen Frederiksberg, bortom Köpenhamns turiststråk. Café Intime är trångt och ”hygge”. Pianisten spelar schlager, sittplatserna är lika få som ölglasen är många, och hesa skratt skär genom cigarrettröken. Så gör hon entré från ett hål i väggen och publiken jublar. En smärt figur i peruk, klänning, nätstrumpor och höga klackar. Världens äldsta dragshowartist, Tusnelda Tusindfryd, kickar ett ben i luften, greppar mikrofonen och tar ton.
Svend Bunch föddes på Fyn 1936. Fyra år senare ockuperades Danmark av Hitler och homosexuella män gasades ihjäl i tyska koncentrationsläger. Som 15-åring kom Svend in på Köpenhamns balettskola och hans liv var dans.
På 60-talet mötte han den nederländske dansaren Peter-Paul Zwartjes och de bildade Copenhagen Ballet, som turnerade och fick världsrykte. De båda slog sig ner i Norrköping och grundade, ihop med polskan Anna Zimna, Östgötabaletten 1969, under ledning av teaterchef John Zacharias.
Svend var Östgötateatern trogen i 30 år som koreograf för de stora musikalerna och flyttade sedan tillbaka till Köpenhamn.
Svend dansade på Pantomimeteatret och Det Kongelige i Köpenhamn, på Berns i Stockholm, Stora Teatern i Göteborg, Trocadero i Malmö, Nationalteatern i Reykjavik, Fredriksdalsteatern i Helsingborg hos Eva Rydberg och i Elsa Marianne von Rosens Skandinaviska Balett. Han hade även en liten filmroll i ”Djävulens öga” av Ingmar Bergman 1960.
Allting kring Svend var stort och praktfullt. Inget var smått eller sorgligt. Han skrev, agiterade, undervisade, regisserade, ritade och sydde. Jag hade glädjen att möta Svend när jag spelade in min danska skiva 2009 och han förkovrade mig i danskt uttal och revytradition. Vi satt i köket. Men man fick inte dröja kvar för länge i hans hem. Kvällens show väntade. Sminket, löshåret, nätstrumporna och pumpsen skulle på.
Nu är peruken en gloria. Klänningen är den vita dräkten. Himlens moln är hans dansgolv. Ikväll tänder vi två ljus på Café Intime. Ett för Svend Bunch och ett för Tusnelda Tusindfryd.
Estradören
Mattias Enn
Stockholm
Gå till toppen