Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Henrik Bredberg: Efter ytterligare ett gängmord i Malmö.

En alltför vanlig syn.Bild: Patrick Persson
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
Frustrerande.
Under fredagens presskonferens efter det senaste gängrelaterade mordet i Malmö – en 28-årig man avled efter att ha beskjutits i korsningen Munkhättegatan–Serenadgatan vid 22-tiden på torsdagskvällen – efterlyste Malmös polismästare Stefan Sintéus vittnen till händelsen.
Det borde finnas personer som sett något vid den här tiden på dygnet, vädjade polismästaren, som medgav att polisen befarat det här mordet. Han talade om ”en pågående konfliktsituation” och ett offer som var känt för polisen ”i kriminella sammanhang”.
Tanken går till den studie som kriminologer gjort på uppdrag av polisen och vars nedslående resultat nyligen blev känt. Av de mord som förekom i kriminell miljö i Malmö under perioden 2015–2018 ligger andelen uppklarade mord på bara 11 procent.
Frustrerande.
Många känner till en av förklaringarna. Tystnadskulturen. Den som befinner sig i eller nära de kriminella gängen snackar inte. Ofta väljer även andra vittnen att ligga lågt med vad de sett och hört.
Förståeligt, kanske. Likväl frustrerande.
Allmänheten förväntar sig bättre, mer konkreta, resultat. De politiska partierna, som ständigt tar till brösttoner och talar om att knäcka gängen och stampa ut den gängrelaterade brottsligheten, tycks inte vara mycket mer effektiva.
Hur går det för politikerna, som ska förse polisen med verksamma reformer och fler verktyg för att komma åt den organiserade brottsligheten? Inte lysande.
De omtalade blocköverskridande samtalen kring gängkriminaliteten bröt ihop tidigare i höst. M, KD och L hoppade av. Regeringen med justitieminister Morgan Johansson (S) i spetsen svarade med ett eget åtgärdsprogram i 34 punkter. Det var en reformlista som den moderate talespersonen i rättspolitiska frågor, Johan Forssell, såg som alltför svag.
Inte ens i denna fråga, som engagerar hela Sverige och som sänder kalla kårar längs miljontals ryggrader, kan de två stora och statsbärande partierna enas. Det ger bilden av ett politiskt system med stora svagheter och partier som sätter sitt eget bästa före medborgarnas.
Också det är frustrerande.
Gå till toppen