Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Peter Jöback vill inte ha hemligheter längre

Peter Jöback-filmen ”Jag kommer hem igen till jul” presenteras i feel good-inramning, men börjar sakta nysta upp extremt svarta barndomstrauman.
– Det är ju en metoo-film, fast i juleskrud, säger regissören Ella Lemhagen.

Peter Jöback spelar huvudrollen i filmen "Jag kommer hem igen till jul".Bild: Karin Wesslén/TT
Peter Jöback spelar världsstjärnan Simon, som efter många år utomlands reser hem över jul. Hans familj satsar helhjärtat på högtiden: pynt i mängder, spontansång lite när som helst och hemmalagad julmat. Det är på samma gång en komedi med ett visuellt julmys, och en berättelse om mörkret bakom den glada fasaden.
Historien likar på många sätt Peter Jöbacks egen. Han har tidigare berättat om sin uppväxt med alkoholism inom familjen och att han blev utsatt för sexuella övergrepp som ung av en äldre man i sin teatergrupp. Jöback började arbeta fram idén till filmen för ungefär 13 år sedan, efter att ha gått i gruppterapi för att bearbeta det han varit med om. Där insåg han styrkan i att prata om sina trauman.
– De sade till mig att ”you are as sick as your secrets”. Efter det har jag bestämt mig för att inte ha hemligheter. Man behöver inte berätta allt för alla, men hemligheter gör att det bli jobbigt, säger han.
Det var även viktigt för honom att filmen skulle handla om två bröder. Johannes Bah Kuhnke spelar Anders, som alltid har stått i skuggan av sin bror. När de ska hålla en julkonsert i kyrkan ihop uppstår konflikter på grund av år av bristande kommunikation. Peter Jöback jämför deras syskonrelation med sin egen.
–  Det är okej nu, men jag kan bli ganska ledsen över vår relation, att den blev som den blev. Mycket på grund av att vuxna människor i vår familj höll saker borta från oss, säger han.
Regissören Ella Lemhagen fick filmidén presenterad för sig för ungefär fyra år sedan, och insåg redan då att det skulle bli svårt.
– Det är en utmaning att både ta upp de här allvarliga ämnena och samtidigt göra det härligt och juligt. Då tänkte jag att ”här behöver vi en riktigt bra producent och manusförfattare”, det krävs ett ordentligt bygge, säger hon.
TT: Vad har varit den största utmaningen?
– Att den delvis inspireras av Peters upplevelser, även om vi ska vara tydliga med att det är fiktion. Å ena sidan måste jag som regissör ta mig friheter, men också vara respektfull mot Peters upplevelse, säger hon.
Peter Jöback jämför filmen med sin julskiva ”Jag kommer hem igen till jul” från 2002, som hade ett mörkt och mer vemodigt anslag. Till en början blev han förolämpad när han blev tillfrågad, då han ansåg att en julskiva var ett sista desperat försök att hålla sig kvar i branschen. Men han gjorde ett försök.
– Det var den första skivan jag fick bra kritik för, folk förväntade sig någonting annat från mig som kom från musikalvärlden. Det blev också en öppning för mig att våga ta tag i min uppväxt, säger han.
Det mörka temat i filmen passar bra trots allt, tycker Peter Jöback. Han påpekar att julen i grunden handlar om Jesu födelse, som enligt den kristna traditionen är en vändpunkt.
– Att någonting tas fram ur mörkret och blir till någonting bättre, det temat känns ganska bra för en julfilm, säger han.
Fakta

"Jag kommer hem igen till jul"

Filmen "Jag kommer hem igen till jul" följer världsartisten Simon (Peter Jöback) som firar jul med sin familj efter lång tid utomlands. Men det finns många mörka hemligheter i familjen som det inte riktigt går att blunda för under julfirandet.

Johannes Bah Kuhnke spelar Simons bror, som har blivit kvar i byn och som alltid har stått i skuggan av sin bror. I rollerna syns också Suzanne Reuter, Jennie Silfverhjelm och Loa Falkman.

Regissör är Ella Lemhagen och Daniel Karlsson står för manus.

Filmen har premiär den 8 november.

Gå till toppen