Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Det är inte långsiktigt hållbart att blanda rent dricksvatten med toalettinnehåll.”

Dagens problem när det gäller tillgången till drickbart vatten har ett direkt samband med nedläggningen av Planverket och dess arbete, skriver Ulf Svensson, civilekonom och tidigare forskare inom samhällsplanering vid Chalmers.

För att nå målet – rent dricksvatten – behöver myndigheter kritiskt granska vattnets väg genom samhället, skriver Ulf Svensson.Bild: Johan Persson
Arton högt kvalificerade forskare, experter och myndighetspersoner säger sig vara förundrade över bristerna i svensk vattenförsörjning och påpekar att rent dricksvatten inte längre är en självklarhet i Sverige (Aktuella frågor 22/10). De hävdar att brist på kunskap, dålig samordning och otillräckliga resurser är viktiga delförklaringar till den rådande krisen. Det stämmer, men varför inte ta tillfället i akt och beskriva bakgrunden till dagens brister och skenande försämringar?
I slutet av 1960-talet bildades en central förvaltningsmyndighet, Statens planverk, som hade till uppgift att bevaka den långsiktiga hushållningen med landets grundläggande naturresurser som mark, vatten och energi.
Förutom att myndigheten gjorde omfattande inventeringar, undersökningar och kunskapsfördjupningar inom ett otal områden hade den ansvar för att samordna all planeringsverksamhet i landet.
Via samordningen skapade myndigheten övergripande riktlinjer, till exempel riksintressen som värnar nationellt viktiga värden och kvaliteter kring bland annat långsiktig hushållning med vattenresurser.
Genom att Planverket fokuserade på helhet och samordningsansvar fanns det fram till nedläggningen 1988 en kontinuitet som är unik i Sveriges moderna samhällsplanering. Det gjorde Sverige till ett av väldens mest välplanerade länder. Planverkets generaldirektör Lennart Holm arbetade efter två principer:
1. All samhällsplanering ska vara kunskapsbaserad.
2. Medborgarna ska ha insyn och inflytande.
Dagens problem när det gäller tillgången till drickbart vatten har ett direkt samband med nedläggningen av Planverket och dess arbete. Detsamma gäller Sveriges svårigheter att bedriva ett bra miljöarbete i övrigt.
Ett exempel på vad som händer när det inte finns en fungerande samhällsplanering är vad som skett efter att riksdagen 1999 beslutade att inrätta 15 nationella miljökvalitetsmål. Till år 2020 skulle Sverige ha löst landets miljöproblem och inte lämna över dem till kommande generationer.
De utvärderingar som Naturvårdsverket kontinuerligt genomför visar att Sverige inte uppnår 15 av de numera 16 miljömålen till år 2020. Flera av målen berör vattenfrågor: grundvatten av god kvalitet, levande sjöar och vattendrag, hav i balans samt levande kust och skärgård och myllrande våtmarker. Även flera av de övriga miljömålen är beroende av god vattenhushållning.
För att nå målet – rent dricksvatten – behöver ett antal myndigheter kritiskt granska vattnets väg genom samhället. Utbyggnad och förnyelse av vatten- och avloppssystemen, VA-systemen, är särskilt viktigt.
Idag pumpas mer och mer vatten in i ett system som blandar rent dricksvatten med toalettinnehållet, som är den bästa tänkbara växtnäringen. Allt blandas med övriga avlopp som innehåller alla gifter som finns i samhället. Det är inte långsiktigt hållbart.
Lokala källsorterande och slutna system för toalettinnehåll finns redan. Det betyder att det går att få kretsloppslösningar. Det finns också tekniska lösningar för att spara vatten. Flera svenska innovationer skulle radikalt kunna reducera hushållens användning av vatten.
För att det framöver ska finnas tillräckligt med dricksvatten i Sverige behöver en myndighet som Statens planverk återinrättas, såväl myndigheter som forskare satsa på fördjupad kunskap när det gäller vattenfrågan,och medborgarna involveras.
Ulf Svensson, civilekonom och tidigare forskare inom samhällsplanering vid Chalmers.
Gå till toppen