Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Skolans främsta problem ändå inte brist på pengar.

De senaste åren har det inte snålats på skolan.Bild: Jonas Ekströmer/TT
Kritiken och varningsropen hörs allt oftare: oansvarig kommunal sparnit hotar skolan.
Statistiken ger en något annorlunda bild. Än så länge.
De senaste fem åren har skolan tvärtom fått betydligt mer pengar att röra sig med, visar färska siffror från Statistiska centralbyrån, SCB.
Under perioden 2014–2018 ökade de totala kostnaderna för utbildningsväsendet med 18 procent i fasta priser, alltså med hänsyn tagen till inflationen. Under samma period ökade kostnaderna för grundskolan med 28 procent, att jämföra med betydligt blygsammare 12,1 procent föregående femårsperiod, 2010–2014.
Ett relevantare mått i sammanhanget är dock kostnaden per elev. Den ökade för grundskolans del med 13 procent från 2014 till 2018, jämfört med 4,2 procent 2010–2014.
Medan kommunernas nettokostnader för den samlade verksamheten 2014–2018 ökade med knappt 20 procent – detta räknat i löpande priser och således ej justerat för inflationen – steg kostnaderna för grundskolan med närmare 35 procent.
Grundskolan ser alltså ut att ha varit klart gynnad jämfört med övrig kommunal verksamhet. Och i den senaste Pisaundersökningen (2016) vände kunskapsresultaten uppåt.
Sett till hur kostnaderna fördelas inom skolan märks inga stora förändringar. 2018 gick 54 procent av grundskolans totala kostnader till det som i SCB:s statistik betecknas som "undervisning". Det är en ökning med 3 procentenheter jämfört med 2014. Kostnaderna för lokaler och inventarier har under samma period minskat sin andel med 3 procentenheter, från 19 till 16 procent.
Antalet elever per lärare i grundskolan har under de här åren legat i princip stilla på 12,1.
Snart en månad har gått sedan Skolmarschen, när lärare runt om i landet protesterade mot nedskärningarna i skolan. "Landets kommuner och skolhuvudmän nedrustar skolan", skrev Åsa Fahlén, ordförande i Lärarnas riksförbund, i en debattartikel inför manifestationen. I samband med en motsvarande aktion i våras varnade Fahlén tillsammans med Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand för att "den besparingsvåg som nu sveper över svensk skola är förödande".
Lärarfacken har för vana att ropa "Vargen kommer" – det går att hävda att det rentav är deras uppgift att kräva ökade resurser till skolan. Men de högljudda protesterna mot nedskärningar kan framstå som paradoxala efter en period när skolan, enligt SCB, fått rejäla resursförstärkningar.
Det är också möjligt att vargen faktiskt är på väg den här gången.
Många kommuner har det kärvt ekonomiskt. Av 290 kommuner gick 69 med underskott under 2018. I år väntas antalet öka till omkring 90. Och med en lågkonjunktur på väg är utsikterna allt annat än ljusa åren framöver. I sin ekonomirapport 2019 bedömer Sveriges Kommuner och Landsting att det kommer att saknas 47 miljarder kronor för att kommunernas ekonomi ska gå jämnt upp år 2023 om inget görs. Kostnaderna för välfärden ökar snabbare än intäkterna.
För att få balans i kommunernas ekonomi kommer det att krävas antingen höjda skatter, kraftiga besparingar eller att staten skjuter till medel. Sannolikt både det ena, andra och tredje.
Att skolans relativt goda år är över och ekonomiskt betydligt magrare tider väntar är nog ofrånkomligt.
Enligt en enkät av Sveriges Radio har det under 2018 sparats på skolan i drygt hälften av landets kommuner. Tre av fyra skolchefer uppger att det är mycket eller ganska sannolikt att de kommer att behöva göra besparingar inom grundskolan 2020.
Många, däribland lärarfacken, ser ett förstatligande som räddningen. Om inte annat så för likvärdighetens skull är ett byte av huvudmannaskap önskvärt. Och när osthyvlar och tårtspadar nu går varma på 290 olika kommunala ekonomiavdelningar riskerar det att slå väldigt olika och därmed minska likvärdigheten ytterligare.
I kärva budgettider är det dock svårt att motivera varför ett visst område – skolan – ska vara fredat från alla former av effektiviserings- eller besparingskrav.
Den svenska skolan har utmaningar men att det skulle bero på brist på ekonomiska resurser är knappast fallet. I alla fall inte i dagsläget.
Gå till toppen