Hunger vet vi hur den ser ut, en hand på magen och rynkad panna. Kanske ett kvidande läte, om behovet är särskilt pockande. När Moqi Simon Trolin gör bröderna Grimms klassiska saga ”Hans och Greta” i ny tappning är det just till den här typen av universell, ordlös kommunikation han sätter sin lit.