Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Kammarmusik med finess och förädling

Carlhåkan Larsén upplevde musikambassadörer från danska Thy: ett kollektivt konstnärskap med både förstånd och känsla.

Arkivbild: Delar av ensemblen på plats på hemmaplan i Thy.Bild: thychambermusicfestival.dk

Thy kammermusikfestival på turné

KONSERT · KAMMARMUSIK. Musik av Schubert, Rovsing Olsen, Halvorsen, Mozart. Lunds kammarmusiksällskap. Magle konserthus 11/11.

De senaste dagarna har Malmö och Lund drabbats av en läskande springflod av kammarmusik. Palladiums duo Amalie Stalheim – David Huang på söndagen följdes på måndagen av Thy kammermusikfestivals konserterande ambassadörer i Magle konserthus.
I bägge fallen presenterades intressanta program. I Lund fick den välfyllda lokalen visserligen inget uruppförande (som i Malmö) men i stället en svanesång: den multikunnige danske kompositören Poul Rovsing Olsens (1922—1982) sista verk, ”A dream in violet” för stråktrio. Den råkade ingalunda i skymundan mellan Schubert och Mozart utan erövrade till på köpet publikgunst. Men så gjorde de tre musikerna också något paradoxalt: en lågmäld heroisk insats genom sin obehindrade behärskning av det mäkta svåra materialet. Musiken föreföll både rörlig och stillastående, vilket berodde på styckets fragmentariska arkitektur, där många korta avsnitt skulle passas samman. Lyssnaren kunde förvirras av att inte riktigt veta vart färden gick. Men den sparsmakade kompositionsmetoden bidrog samtidigt till att skapa spänning och förväntan. Och trion visade prov på en övertygande mästerlig samspelsnivå, där varje skiftning framstod som självklar.
Schuberts inledande stråkkvartettsats i c-moll hade satt måttstocken för kammarmusikalisk finess och förädling. Tolkningen var rik på dynamisk observans och frasering; den tog därtill väl vara på Schuberts uttrycksfulla och underbara harmonik. Johan Halvorsens ”Passacaglia” för violin och viola kunde inte konkurrera i fråga om kreativ kvalitet, men den skämde inte heller helheten. Med Mozarts sena stråkkvintett i g-moll (Köchel 516) samlades alla dessa utmärkta krafter till en spirituell och virtuos men också meditativ final. Den kosmopolitiska Thy-gruppen kunde vara nöjd med sin konstnärligt hängivna och kapabla mix av sense & sensibility: ett kollektivt konstnärskap med både förstånd och känsla.
Gå till toppen