Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Riskabelt dra i snabba tågets nödbroms.

Tyskt tåg i hög hastighet. ICE står för Inter City Express.Bild: Martin Schutt
Detta är tidningens huvudledare. HDs hållning är oberoende liberal.
Riksrevisionens budskap är ett hårt slag för tågfantasterna. Ingen tvekan om det. Rekommendationen från Riksrevisionen – att staten bör dra i nödbromsen och tills vidare stoppa alla beslut om svenska höghastighetsbanor – kan bli svår för politikerna att nonchalera. Men att glömma hela projektet med att bygga stambanor för höghastighetståg, nej, det vore en alldeles för snabb slutsats att dra.
Det var i torsdags som Riksrevisionen presenterade sin granskningsrapport Att tänka efter före – statens planering av höghastighetsjärnvägar (RIR 2019:31). Kritiken är svidande mot hur regeringen – eller snarare flera regeringar av olika färg – hittills har skött frågan.
Revisionsdirektör Ingemar Delveborn, som varit projektledare för granskningen, och riksrevisor Helena Lindberg menar att politikerna planerat galet ända från början. Att de utgått från lösningen snarare än från problemet.
Besluten har, menar myndigheten, tagits i fel ordning. Lösningen har kommit först – att Sverige behöver höghastighetståg – och sedan har problemen formulerats: främst flygets klimatpåverkan och kapacitetsbrist på den befintliga stambanan. Dessutom har problembeskrivningarna saknat en mer ingående analys, enligt granskarna.
En tung invändning från myndigheten är att politiken borde ha utrett och utvärderat billigare lösningar först, innan man fastnat för att bygga nya stambanor – vilket skulle bli ”det största finansiella åtagandet i modern tid för den svenska staten”. Idag ligger kostnadsberäkningen på 250 miljarder kronor.
Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) tycktes i Ekot inte alls vilja lyssna på invändningar mot tågprojektet. Granskarna har, menade han, inte tagit hänsyn till exempel till de 285 400 nya bostäder som enligt Sverigeförhandlingen ska byggas längs nya stambanan.
Det är en av flera berättigade invändningar. Ändå kan förespråkarna i S, MP, C, L och V få svårt att försvara mångmiljardsatsningen på järnväg mot kritikerna i M, KD och SD, som nu fått vatten på sina kvarnar. Risken är att motståndarpartierna – med Riksrevisionens stöd i ryggen – piskar fram en proteststorm mot de snabba och dyra tågen.
Partierna bakom 73-punktsöverenskommelsen, där höghastighetsbanorna ingår, gör klokt i att expressutvärdera rapporten.Är delar av kritiken befogad? Vilka i så fall? Men denna granskning av granskningen får inte dra ut på tiden och riskera nya, långa förseningar och mastiga fördyrningar. Med risk för att allt går i stöpet.
För problem finns, verkliga problem. Redan nästa år blir det, enligt Trafikverket, fullt på vissa tågsträckor. Som mellan Lund och Malmö. Klimatfrågan lär inte heller försvinna av sig själv. Så hur förflytta sig från Skåne till huvudstaden – snabbt och klimatsmart? Valet av perspektiv är viktigt. Det räcker inte att sitta i 08-området och konstatera att något snabbtåg inte behövs eftersom vi redan befinner oss i Stockholm.
En rejäl tågsatsning, som byggde ett modernt Sverige, gjordes redan på 1800-talet. Och lär behöva göras igen på 2000-talet. Det måste Sverige våga.
Gå till toppen