Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Nana Eshelman Håkansson: Wennstam – argare än någonsin

"Den typiska personen som blir utsatt för förtal i Sverige är en helt vanlig tonårstjej som gjort slut med en kille", säger Katarina Wennstam.
Nana Eshelman Håkansson lyssnade till henne på Dunkers i veckan.

Katarina Wennstam på Dunkers scen, intervjuad av journalisten Cecilia Nebel.Bild: Göran Svensson/Dunkers kulturhus
Hur kan det vara revolutionerande att sex ska bygga på samtycke? Att båda vill? undrar Katarina Wennstam retoriskt.
Och jag sitter där i min knytblus och tänker samma sak, fast då om allt Katarina Wennstam säger. Hur kan hennes ord vara revolutionerande? Hur kan en person som säger sådana självklarheter – som att en kvinna som vill ha sex inte ligger still – klassas som kvinnorättskämpe och debattör?
Att vi lever i ett patriarkalt samhälle är förmodligen inte heller nytt för någon i Dunkers fullsatta konsertsal.
Samtidigt är det just hos Katarina Wennstam som jag själv många gånger har sökt tröst. Hennes reportagebok "Flickan och skulden" var unik när den kom 2002. Äntligen kom det en bok som pratade med de unga tjejerna bakom våldtäktsstatistiken. De var inte längre bara siffror. De var kött och blod. De var du och jag och våra medsystrar. Och våldtäktsmännen som hon intervjuade i uppföljaren "En riktig våldtäktsman" (2004), ja, det kunde ha varit vår partner, en familjemedlem, en vän eller den trevlige mannen som låter oss gå före i kassan på Ica. I sin senaste reportagebok "Flickan och skammen" (2017) har hon fortsatt att belysa samhällets syn på våldtäkt.
Katarina Wennstam är aktuell med "Vargen", en spänningsroman där en ung kvinna mördas på hemvägen efter en fest. Hennes pojkvän tar på sig mordet, men det blir ändå en rättegång där den tilltalades ombud propagerar för att gärningsmannen ska gå fri. Liksom i sina reportageböcker skildrar Wennstam ett samhälle där rättvisan gör skillnad på kvinnor och män. Att hon numera ägnar sig åt fiktion snarare än journalistik förklarar hon med att reportageböckerna nådde folk som redan var frälsta och att hon ville nå ut till en bredare publik. Researchen inför varje bok är dock mer eller mindre densamma. "Flickan på hotellet" (2017) bygger till exempel delvis på den tragiska händelsen 2015, då en 16-årig tjej hittades död på ett hotellrum i Helsingborg.
"Vargen" skulle ha kommit tidigare, men metoo kom i vägen.
"Jag tycker det är viktigt att prata om metoo i termer av 'är' och inte någonting som 'var' under hösten 2017. Det har blivit en förskjutning i hur vi pratar om framför allt sexuella övergrepp mot kvinnor. Det finns ett före och ett efter metoo. Och om jag ska vara ärlig; jag trodde aldrig, aldrig att jag under min livstid skulle få uppleva det vi fick uppleva med metoo", konstaterar Katarina Wennstam.
Katarina Wennstam är aktuell med boken "Vargen".Bild: Göran Svensson/Dunkers kulturhus
Torsdagskvällens samtal, under ledning av journalisten Cecilia Nebel, inleds med att Katarina Wennstam proklamerar att hon är arg, och att hon bara blir argare med åren. Hennes skarpa ton går som en röd tråd genom den dryga timme som samtalet varar, och när metoo i Sverige kommer på tal blir den snäppet strängare. Hon är väldigt tydlig med var hon står. Katarina Wennstam slänger gliringar om Martin Timell, pratar upprört om den så kallade kulturprofilen Jean-Claude Arnault. Och när hon talar om hur patriarkatet nu slår tillbaka genom förtalsrättegångar menar hon naturligtvis den pågående rättsprocessen mellan medieprofilen Cissi Wallin och journalisten Fredrik Virtanen.
"Det är inte förvånande, för i brottsbalken så har vi det brottet utav en anledning, men man ska också se det som symptomatiskt för att man vill rätta in kvinnorna i ledet igen".
Hon fortsätter: "Inte minst från mediernas sida. Vi ska också komma ihåg att även om det just nu har varit extremt stor uppmärksamhet kring förtalsmål som är kopplade till metoo, där det för en gångs skull är kvinnor som står på anklagades bänk och män som är målsägande, så är den typiska personen som blir utsatt för förtal i Sverige är en helt vanlig tonårstjej som gjort slut med en kille. Och hon har kanske skickat en bild till honom någon gång under deras relation där hon visar brösten eller vad det nu än kan vara för någonting. Och han publicerar den här bilden på nätet för att förstöra hennes liv. Så kallad revenge porn, hämndporr."
Men allt är inte nattsvart. När Katarina Wennstam för snart tjugo år sedan skrev "Flickan och skulden" var det inte våldtäkt i laglig mening om den drabbade var en person som själv hade druckit sig så full att den inte kunde freda sig. Med samtyckeslagstiftningen fick Sverige en av de mest progressiva lagstiftningarna i världen, något att vara stolta över, menar författaren. Det är fortfarande många som inte anmäler våldtäkt och sexuella övergrepp av rädsla för att inte bli trodda, men Sverige är ett av de länder som har den högsta anmälningsbenägenheten.
Publiken – majoriteten bestående av kvinnor i övre medelåldern – ger Katarina Wennstam öronbedövande applåder. Det förtjänar den mycket skarpa journalisten och författaren. Samtidigt tänker jag att de lika mycket applåderar för att en annan värld är möjlig. Att det sakta men säkert börjar hända något i samhället.
En dag kommer lagen om samtycke förhoppningsvis inte längre vara revolutionerande.
Gå till toppen